Lov(e)sång till ett hus
Kära hus,Vi har nu känt varandra i ett år. Jag minns såväl första gången jag såg dig. Ditt charmiga lite ovanliga yttre lockade, gjorde mig nyfiken, men det var ditt fantasifulla inre som gjorde mig förälskad. Det var "love at first sight" kan man säga. Och det tog inte särskilt lång tid innan du fick mig att känna mig välkommen. Försiktigt trevade vi oss fram de första dagarna, kände in varandras dofter och egenheter. Jag fyllde dig med delar av mig, av mitt liv. Sedan var det som om du och jag alltid hade hört ihop.
Nu, så här ett år senare, kan jag konstatera att jag fortfarande är förälskad i dig. Jag saknar dig när jag är på resa, och du välkomnar mig alltid med din välbekanta doft när jag återvänder hem.
Du har varit en stabil "partner" i alla väder; jag känner att jag kan lita på dig. Visst, du har dina små egenheter - du trilskas emellanåt med låset i entrédörren och ditt varmvatten räcker bara till snabba duschar. Och under kalla vinterkvällar kräver du att kaminerna matas med ved - och det måste eldas på rätt sätt, annars sätter du dig på tvären och spyr ut rök så att brandvarnaren sätter igång, såväl på under- som övervåningen.
Du behöver omsorg och omvårdnad, och jag ger dig gärna det. Liksom du ger mig trygghet; en plats där jag kan vara mig själv.
Jag trivs ihop med dig, fina lilla hus. Så tack för ett underbart år!
Kommentarer
Det är något speciellt med att ha ett hus och inga grannar på andra sidan väggen. Jag tror att det var när vi hade flyttat hit till älvens strand som jag hade hittat hem. Och det har ju du gjort på din ö. Grattis.
Vilket underbart hus!
(och längtar dit när du är borta!)
Annika, när själva grunden till huset är byggt är jag lite osäker på. Från början var huset tydligen bara 32 kvadratmeter stort. Jag vet dock att den förra ägaren gjorde en utbyggnad -89 och sedan byggde på en övervåning -92. Så nu är det lite större än 32 kvm...
Jane, när folk kommer på besök första gången brukar de säga att det ser ut som ett dockhus. :)
Tack Eva för din uppmuntran, men ibland undrar jag om jag ändå inte tagit mig "vatten över huvudet". Det är som sagt rätt tufft att sköta allt själv - att förvalta det hela. Trösterikt dock att höra att det kan vara svårt att hinna med även när man är två.
Jo Carina, du ser rätt!! Och vet du, det har till och med TRE skorstenar. Men den tredje syns bara från framsidan. Så det blir mycket för dig att måla när du kommer hit! ;)
Ja Monika, det är en skön känsla att längta hem!