söndag 6 juni 2010

Lov(e)sång till ett hus

Kära hus,
Vi har nu känt varandra i ett år. Jag minns såväl första gången jag såg dig. Ditt charmiga lite ovanliga yttre lockade, gjorde mig nyfiken, men det var ditt fantasifulla inre som gjorde mig förälskad. Det var "love at first sight" kan man säga. Och det tog inte särskilt lång tid innan du fick mig att känna mig välkommen. Försiktigt trevade vi oss fram de första dagarna, kände in varandras dofter och egenheter. Jag fyllde dig med delar av mig, av mitt liv. Sedan var det som om du och jag alltid hade hört ihop.

Nu, så här ett år senare, kan jag konstatera att jag fortfarande är förälskad i dig. Jag saknar dig när jag är på resa, och du välkomnar mig alltid med din välbekanta doft när jag återvänder hem.
Du har varit en stabil "partner" i alla väder; jag känner att jag kan lita på dig. Visst, du har dina små egenheter - du trilskas emellanåt med låset i entrédörren och ditt varmvatten räcker bara till snabba duschar. Och under kalla vinterkvällar kräver du att kaminerna matas med ved - och det måste eldas på rätt sätt, annars sätter du dig på tvären och spyr ut rök så att brandvarnaren sätter igång, såväl på under- som övervåningen.

Du behöver omsorg och omvårdnad, och jag ger dig gärna det. Liksom du ger mig trygghet; en plats där jag kan vara mig själv.

Jag trivs ihop med dig, fina lilla hus. Så tack för ett underbart år!

10 kommentarer:

Annika sa...

Det är verkligen ett ovanligt hus, som ett leksakshus! Jätte fint och charmigt. När är det byggt?

Jane Morén sa...

Åh vilket speciellt hus, ser ut som hämtat ur en ovanlig saga!

Granne med potatisodlaren sa...

Vilket charmigt hus. Jag förstår att du föll för det första gången du såg det. Jag tycker att du är modig som tar dig an ett hus och tar på dig allt arbete. Vi har aldrig hunnit med allt vi velat med vårt hus, och det är på två.
Det är något speciellt med att ha ett hus och inga grannar på andra sidan väggen. Jag tror att det var när vi hade flyttat hit till älvens strand som jag hade hittat hem. Och det har ju du gjort på din ö. Grattis.

carina@pocolococreativo sa...

Två skorstenar? Eller är bilden missvisande?

Vilket underbart hus!

Monika Häägg sa...

Vilket underbart litet hus. jag förstår att du är lycklig över det!
(och längtar dit när du är borta!)

Jenny sa...

Tack för alla fina ord om mitt hus! Som ni förstår av blogginlägget är jag väldigt förtjust i det själv.

Annika, när själva grunden till huset är byggt är jag lite osäker på. Från början var huset tydligen bara 32 kvadratmeter stort. Jag vet dock att den förra ägaren gjorde en utbyggnad -89 och sedan byggde på en övervåning -92. Så nu är det lite större än 32 kvm...

Jane, när folk kommer på besök första gången brukar de säga att det ser ut som ett dockhus. :)

Tack Eva för din uppmuntran, men ibland undrar jag om jag ändå inte tagit mig "vatten över huvudet". Det är som sagt rätt tufft att sköta allt själv - att förvalta det hela. Trösterikt dock att höra att det kan vara svårt att hinna med även när man är två.

Jo Carina, du ser rätt!! Och vet du, det har till och med TRE skorstenar. Men den tredje syns bara från framsidan. Så det blir mycket för dig att måla när du kommer hit! ;)

Ja Monika, det är en skön känsla att längta hem!

Pia sa...

Det är så otroligt läckert Ditt hus! Om jag någonsin mer ska bo i hus så vill jag bo i ett sådant som Du har, annars kan det kvitta! Helst ska det ligga vid en havsvik förstås! ;)

Jenny sa...

TACK Pia! Jo, en havsvik vore inte så dumt... Men jag har ganska nära till havet, och "sjöglimt" till en insjö - och det är ju inte heller helt fel. ;)

Jenny sa...

Charmigt till tusen, var tvungen att klicka upp det. Där står du! :)

Jenny sa...

Ja, jag gör ju det! Tack Jenny!