fredag 17 december 2010

Att bete sig som en man

Han talar till mig som om att vi kom från olika världar. Som om att hans värld är en värld jag inte känner till.
Tänk om jag skulle vara lika förmäten och klappa på hans lilla huvud och berätta hur livet fungerar. Tänk om jag också skulle göra det, om så bara för en minut.

Bild: Google

10 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Han var väl inkvoterad.

carina@pocolococreativo sa...

Man lockas till det, men sen bestämmer man sig för att "stay beyond"...

Jenny Lindgren sa...

Eva, mycket troligt.

Carina, jo så är det! Men ibland önskar man att de kunde se sig själva utifrån. Hur urbota korkade de framstår.

Evas värld sa...

jag suckar när jag tänker på alla dessa samtal då jag lyssnat och lyssnat.... nickat instämmande, lett - och undrar varför jag så sällan bröt mönstret?

Jenny Lindgren sa...

Det kanske är det man ska göra, bryta mönstret alltså. Sluta lyssna, nicka och intervjua. Men samtidigt är det som Carina skriver "to stay beyond". Då har man åtminstone sin heder i behåll. Men om man vinner på det i längden... Ja, det vette sjutton!?

Krönikören sa...

Jag har provat. När jag var ung och mera hetlevrad. "Lille stumpen, var den blanketten för svår för dig?" De män som fick höra något i den vägen ändrade faktiskt sitt bemötande mot mig.

Jenny Lindgren sa...

Krönikören, kanske det är melodin, att vara precis lika nedlåtande. Kanske bästa och enda sättet att överleva i denna "man's world".

Jane Morén sa...

Jag tror absolut på att sluta lyssna snällt. Verkligt talande bild förresten.

Lilla Professorskan sa...

Det här blir barnsligt men: gör det! Klappa på huvudet och förklara. Eller, kanske man skulle börja med att helt enkelt säga sin åsikt *utan* att inleda med "Alltså, jag tycker nog att..." "Kanske."

Jenny Lindgren sa...

Ja Jane, för det kommer man ju ingenstans med.

Lilla Proferssorskan: Ja, kvinnor kan vara "bra" på att göra inlindade omskrivningar. Vi borde vara mer pang-på istället.
Kul att du tittar in igen förresten!