Hur dumma tror de att vi är egentligen?
I dagens Metro läser jag om valstrategernas senaste knep för att locka väljare. Under rubriken "Artisterna som kan avgöra valet" kan man läsa vilka svenska musiker som har tagit politisk ställning, i alla fall nästan ... För på frågan till schlagerveteranen Linda Bengtzing, som ska agera allsångsledare under Centerns valrörelse, om uppdraget kommer påverka hennes karriär på något sätt, att hon nu förknippas med ett parti, svarar hon bestämt:
– Nej, nej, nej! Absolut inte. Nej, nej, nej. Jag ska inte gå in i sakfrågorna. Jag ska bara vara allsångsledare.
Det motsäger alltså det statsvetaren Stig-Björn Ljunggren säger i samma artikel:
"Politik är på väg att bli inne igen. Det är inte längre populärt att vara naiv och att skita i samhällsfrågor".
Ursäkta mig herr Ljunggren, och fröken Bengtzing, har det någonsin varit det?
Hur tänker de politiska strategerna egentligen? Tror de verkligen på fullaste allvar att fler människor kommer rösta på Centern för att Linda Bengtzing kör allsång ihop med Maud Olofsson. Jag skulle bli ytterst förvånad - och skeptisk - om någon sa att de skulle lägga sin röst på Centerpartiet av den anledningen.
Och Centern är inte det enda parti som använder sig av den här strategin. Alla partier har "sina" artister.
Hur dumma och enkelspåriga tror valstrategerna att den röstberättigade delen av befolkningen är egentligen? Är det inte de politiska sakfrågorna som bör lyftas fram och skapa engagemang i en valrörelse? Allsång kan man ju sjunga ändå - på Skansen!
Det får mig att tänka på Romarriket där man lockade folket till engagemang med bröd och skådespel, för att det romerska folket förlorat alla politiska ambitioner, "så att dess gunst bara kunde köpas genom materiella ting som gratisutdelningar av brödsäd samt ytliga nöjen", som det står i Nationalencyklopedin.
Men så illa ställt är det väl ändå inte med Sverige år 2010? Eller kanske, för tittar man tillbaka på den gångna helgens bröllopsyra och svenska folkets engagemang så kanske det bara är välregisserade skådespel som duger numera. Kanske har valstrategerna rätt ändå ...
För mig framstår det här populistiska publikfrieriet bara som ett sätt att dölja den riktiga politiska agendan. Så jag förbehåller mig den demokratiska rätten att vara kritisk.
– Nej, nej, nej! Absolut inte. Nej, nej, nej. Jag ska inte gå in i sakfrågorna. Jag ska bara vara allsångsledare.
Det motsäger alltså det statsvetaren Stig-Björn Ljunggren säger i samma artikel:
"Politik är på väg att bli inne igen. Det är inte längre populärt att vara naiv och att skita i samhällsfrågor".
Ursäkta mig herr Ljunggren, och fröken Bengtzing, har det någonsin varit det?
Hur tänker de politiska strategerna egentligen? Tror de verkligen på fullaste allvar att fler människor kommer rösta på Centern för att Linda Bengtzing kör allsång ihop med Maud Olofsson. Jag skulle bli ytterst förvånad - och skeptisk - om någon sa att de skulle lägga sin röst på Centerpartiet av den anledningen.
Och Centern är inte det enda parti som använder sig av den här strategin. Alla partier har "sina" artister.
Hur dumma och enkelspåriga tror valstrategerna att den röstberättigade delen av befolkningen är egentligen? Är det inte de politiska sakfrågorna som bör lyftas fram och skapa engagemang i en valrörelse? Allsång kan man ju sjunga ändå - på Skansen!
Det får mig att tänka på Romarriket där man lockade folket till engagemang med bröd och skådespel, för att det romerska folket förlorat alla politiska ambitioner, "så att dess gunst bara kunde köpas genom materiella ting som gratisutdelningar av brödsäd samt ytliga nöjen", som det står i Nationalencyklopedin.
Men så illa ställt är det väl ändå inte med Sverige år 2010? Eller kanske, för tittar man tillbaka på den gångna helgens bröllopsyra och svenska folkets engagemang så kanske det bara är välregisserade skådespel som duger numera. Kanske har valstrategerna rätt ändå ...
För mig framstår det här populistiska publikfrieriet bara som ett sätt att dölja den riktiga politiska agendan. Så jag förbehåller mig den demokratiska rätten att vara kritisk.
Kommentarer
Hurtigheten, viljan att på ett konstlat sätt ta med människor mot politiska beslut som Maud aldrig redovisade före valet. Allt detta påminner mig om det desperata i den engelska teveserien.
Mycket nytt material på
Ordgaller
- M v h,
Peter Ingestad, Solna
Jane, ändå är ju utbildningsnivån i Sverige rätt hög. Kan det vara det att det är annat som konkurrerar? Det konstanta mediebruset, att inget längre förstås eller tas in, om det inte dekoreras med grädde eller bäddas in i sockervadd? Reklam alltså, precis som du poängterar. Man skulle önska att det inte behövdes så billiga tricks. Jag tror dessutom att samhället går mer och mer åt ensaksfrågepolitik, att människor hellre engagerar sig i NGO:s eller INGO:s. Jag tror inte att det finns tid eller ork att ta till sig hela partiideologier i dag. Det är för mycket annat som konkurrerar helt enkelt. Eller vad tror du?
Eva, en träffande liknelse! :) Jag har sett Hyacinth "in action", så jag förstår precis vad du menar.
Monika, "förhoppningsvis" är verkligen det rätta ordet!
Tack Kraxpelax!
Annika, jag tror som du! Men det känns som att Bruce Springsteen väger lite tyngre som artistnamn än Linda Bengtzing. Vad tror du SD skulle säga om Dr Alban hörde av sig och sa att han hade skrivit en medryckande valkampanjsång till partiet?