tisdag 22 juni 2010

Hur dumma tror de att vi är egentligen?

I dagens Metro läser jag om valstrategernas senaste knep för att locka väljare. Under rubriken "Artisterna som kan avgöra valet" kan man läsa vilka svenska musiker som har tagit politisk ställning, i alla fall nästan ... För på frågan till schlagerveteranen Linda Bengtzing, som ska agera allsångsledare under Centerns valrörelse, om uppdraget kommer påverka hennes karriär på något sätt, att hon nu förknippas med ett parti, svarar hon bestämt:
– Nej, nej, nej! Absolut inte. Nej, nej, nej. Jag ska inte gå in i sakfrågorna. Jag ska bara vara allsångsledare.
Det motsäger alltså det statsvetaren Stig-Björn Ljunggren säger i samma artikel:
"Politik är på väg att bli inne igen. Det är inte längre populärt att vara naiv och att skita i samhällsfrågor".
Ursäkta mig herr Ljunggren, och fröken Bengtzing, har det någonsin varit det?

Hur tänker de politiska strategerna egentligen? Tror de verkligen på fullaste allvar att fler människor kommer rösta på Centern för att Linda Bengtzing kör allsång ihop med Maud Olofsson. Jag skulle bli ytterst förvånad - och skeptisk - om någon sa att de skulle lägga sin röst på Centerpartiet av den anledningen.
Och Centern är inte det enda parti som använder sig av den här strategin. Alla partier har "sina" artister.

Hur dumma och enkelspåriga tror valstrategerna att den röstberättigade delen av befolkningen är egentligen? Är det inte de politiska sakfrågorna som bör lyftas fram och skapa engagemang i en valrörelse? Allsång kan man ju sjunga ändå - på Skansen!
Det får mig att tänka på Romarriket där man lockade folket till engagemang med bröd och skådespel, för att det romerska folket förlorat alla politiska ambitioner, "så att dess gunst bara kunde köpas genom materiella ting som gratisutdelningar av brödsäd samt ytliga nöjen", som det står i Nationalencyklopedin.

Men så illa ställt är det väl ändå inte med Sverige år 2010? Eller kanske, för tittar man tillbaka på den gångna helgens bröllopsyra och svenska folkets engagemang så kanske det bara är välregisserade skådespel som duger numera. Kanske har valstrategerna rätt ändå ...

För mig framstår det här populistiska publikfrieriet bara som ett sätt att dölja den riktiga politiska agendan. Så jag förbehåller mig den demokratiska rätten att vara kritisk.

9 kommentarer:

carina@pocolococreativo sa...

Hela strategin känns rätt förlegad, jag tänker på Peter den Store i St. Petersburg som lät skapa Rysslands första museum. Inte en käft kom dit förstås. Så han lät meddela folket att han bjöd på vodka. Det gjorde han också. Vid utgången.

Jane Morén sa...

Jag är också kritisk. Intressant det där om Romarriket. Skrämmande att det är så likt. Vad är det i människan som gör att det här kan fungera? Det måste vara okunskap. Ju mer utbildning, ju mer kritisk hållning till sådana här företeelser. Att politiken kommit att handla att ha ett bra erbjudande för den enskilde individen, som ett abonnemang på fyra år som ska ge lägre pris på villaolja eller SL-kort eller vård för enskilda. Istället för hela ideologier, vad vill vi bygga upp för samhälle med betoning på ett viste för alla invånarna på just den här geografiska platsen. Arbeta långsiktigt för en bättre framtid. Men om man ser på all reklam och att den uppenbarligen fungerar så är det så att folk lockas mest av ett lägre pris. Men billigare varor som måste betalas med antingen dåliga arbetsvillkor för de som producerar eller hanterar, sämre kvalitité, som är billigt nu men inte i längden, vilket påverkar miljön. Vi hetsas hela tiden till att tjäna på. Om man inte gör det är man inte smart. Det här smittar av sig på hela vårt synsätt, det är vad jag ser.

Granne med potatisodlaren sa...

Väl formulerat!!! Jag hörde Linda B på radion och häpnade. Vad tror hon? Vi som inte är snälla brukar kalla Maud O Hyacinth, efter den engelska serien med Mrs Bucket och hennes blomsystrar. Du vet den där serien som skildrar klasskilnader i England genom en arbetarkvinna som klamrar sig fast vid att hon har klättrat upp några steg på klasstegen. Hyacinth bjuder på Candlelight dinners och förpestar grannarnas tillvaro.
Hurtigheten, viljan att på ett konstlat sätt ta med människor mot politiska beslut som Maud aldrig redovisade före valet. Allt detta påminner mig om det desperata i den engelska teveserien.

Monika Häägg sa...

Jag är förvånad om sådana billiga knep som allsång drar röster till ett parti. Förhoppningsvis så hör människor vad de säger och bryr sig inte om en massa "skådespel" runt omkring.

Kraxpelax sa...

----

Mycket nytt material på

Ordgaller


- M v h,
Peter Ingestad, Solna

Annika sa...

Jag tror att svenska politiker helt enkelt härmar i stort sett allt i Obamas presidentkampanj! Och där var just diverse artister och skådespelares engagemang en viktig del. Eftersom många har svårt att känna samhörighet med politiker försöker man att via artister få folk att identifiera sig med ett politiskt budskap. Undrar vilken artist som kommer att leda SD:s allsång?

Jenny sa...

Carina, så bevisligen funkar "vodka/bröd/skådespel" som lockbete alltså!

Jane, ändå är ju utbildningsnivån i Sverige rätt hög. Kan det vara det att det är annat som konkurrerar? Det konstanta mediebruset, att inget längre förstås eller tas in, om det inte dekoreras med grädde eller bäddas in i sockervadd? Reklam alltså, precis som du poängterar. Man skulle önska att det inte behövdes så billiga tricks. Jag tror dessutom att samhället går mer och mer åt ensaksfrågepolitik, att människor hellre engagerar sig i NGO:s eller INGO:s. Jag tror inte att det finns tid eller ork att ta till sig hela partiideologier i dag. Det är för mycket annat som konkurrerar helt enkelt. Eller vad tror du?

Eva, en träffande liknelse! :) Jag har sett Hyacinth "in action", så jag förstår precis vad du menar.

Monika, "förhoppningsvis" är verkligen det rätta ordet!

Tack Kraxpelax!

Annika, jag tror som du! Men det känns som att Bruce Springsteen väger lite tyngre som artistnamn än Linda Bengtzing. Vad tror du SD skulle säga om Dr Alban hörde av sig och sa att han hade skrivit en medryckande valkampanjsång till partiet?

Jane Morén sa...

Efter att jag skrivit kommentaren funderade jag vidare. Jag har inte bilden klar för mig men diskussionen är intressant. Jag fastnar för det Annika beskriver, svårigheten att identifiera sig med politiker och att artisterna där får vara lockbete. Hur skulle jag påverkas om Ola Salo? Jag funderar vidare.

Jenny sa...

Jane, jag kan säga som så här att det stod om ett annat parti i artikeln varav några artister jag själv gillar gett sitt stöd för det partiet. Och rannsakar jag mig själv så blev jag lite påverkad av att just de, med deras magnitud, gett sitt stöd - och till just det partiet! Särskilt då det är ett parti som inte kommit in i riksdagen än. OBS! Det var INTE ett stöd till SD!