Man är sin egen förälder
"Sitt inte på stolskarmen, stolen kan gå sönder då", hör jag förmyndarrösten i mig själv säga och sätter mig lydigt på stolsitsen istället.
Det bor en liten förälder i mig, som styr över mitt liv, som säger "inget godis före maten" och "nu är det nog dags att gå och lägga sig, det är en dag i morgon också."
Är man inte förälder själv och lever ensam, så är man på något sätt sin egen förälder. Lite konstigt kan tyckas, men så ser livet ut.
Det bor en liten förälder i mig, som styr över mitt liv, som säger "inget godis före maten" och "nu är det nog dags att gå och lägga sig, det är en dag i morgon också."
Är man inte förälder själv och lever ensam, så är man på något sätt sin egen förälder. Lite konstigt kan tyckas, men så ser livet ut.
Kommentarer
/Anneli
Varje gång jag ska möta min mamma vet jag vilka små elakheter hon kommer att säga om mitt hår, mina kläder och om hur jag talar. Hon tycker att det är hennes plikt att tala om att jag inte uppfyller hennes krav.
Jag jobbar frenetiskt på att inte höra. För tänk den hemska tanke om jag skulle göra likadant mot S och A.
Eva S: Så fint att du för traditionen vidare. Min mamma är lite sån också. Hon vill gärna hjälpa till!
Carina: Härligt att få rå om! Det längtar jag efter...
Eva: Förmaningar ja, men ibland släpper man ju även på de, i alla fall jag och låter t.ex. hemmet förfalla en tid - berg med tvätt och dammtussar i alla hörn. Men efter ett tag kommer ändå den där förmyndarrösten fram och lockar med någon slags belöning, dvs. om jag gör det jag ska.
Jag hoppas att du kan slå bort din mammas kommentarer. Du är bra som du är! Det största beviset på det är ju att du inte överför samma beteende mot S och A.
Eva Granne - vad jobbigt det måste vara att förhärda sig inför kommentarer man vet ska komma och som gör ont. Jag är som Jenny helt säker på att du inte gör eller kommer att göra så!