torsdag 15 april 2010

Man är sin egen förälder

"Sitt inte på stolskarmen, stolen kan gå sönder då", hör jag förmyndarrösten i mig själv säga och sätter mig lydigt på stolsitsen istället.
Det bor en liten förälder i mig, som styr över mitt liv, som säger "inget godis före maten" och "nu är det nog dags att gå och lägga sig, det är en dag i morgon också."
Är man inte förälder själv och lever ensam, så är man på något sätt sin egen förälder. Lite konstigt kan tyckas, men så ser livet ut.

6 kommentarer:

Anneli sa...

Jag har aldrig tänkt på det så men det har du faktiskt rätt i. Alla förmaningar sitter djupt inne i ens medvetande precis som en liten förälder : )
/Anneli

Evas värld sa...

Jamen visst är det så. Vet du, jag hittar alltfler drag från min mamma i mig och förundras över det. Hon kom till mig och gjorde fint, putsade och städade på ett särskilt sätt. När jag kommer hem till E gör jag på samma sätt, inte som hemma hos mig, nej som mamma gjorde hos mig när hon kom på besök. Jag ser henne i mig. Det är lite förfärande men mest fint. Hon lever.

carina@pocolococreativo sa...

Jag är förälder åt andra också har jag kommit på. Om någon är sjuk eller så, då pysslar jag, köper salvor och pillor och läskedryck och godis...

Granne med potatisodlaren sa...

Det är nästan dråpligt. Om inte vissa förmaningar hindrar oss från att leva.
Varje gång jag ska möta min mamma vet jag vilka små elakheter hon kommer att säga om mitt hår, mina kläder och om hur jag talar. Hon tycker att det är hennes plikt att tala om att jag inte uppfyller hennes krav.
Jag jobbar frenetiskt på att inte höra. För tänk den hemska tanke om jag skulle göra likadant mot S och A.

Jenny sa...

Anneli: Ja, visst gör de! Och tur är väl det för annars skulle det inte bli någon som helst ordning på tillvaron. :)

Eva S: Så fint att du för traditionen vidare. Min mamma är lite sån också. Hon vill gärna hjälpa till!

Carina: Härligt att få rå om! Det längtar jag efter...

Eva: Förmaningar ja, men ibland släpper man ju även på de, i alla fall jag och låter t.ex. hemmet förfalla en tid - berg med tvätt och dammtussar i alla hörn. Men efter ett tag kommer ändå den där förmyndarrösten fram och lockar med någon slags belöning, dvs. om jag gör det jag ska.
Jag hoppas att du kan slå bort din mammas kommentarer. Du är bra som du är! Det största beviset på det är ju att du inte överför samma beteende mot S och A.

Evas värld sa...

Jenny, jag kan verkligen tänka mig Monica dyka upp och hjälpa till! Det är ett nöje att göra det så låt henne om det är okej för dig!
Eva Granne - vad jobbigt det måste vara att förhärda sig inför kommentarer man vet ska komma och som gör ont. Jag är som Jenny helt säker på att du inte gör eller kommer att göra så!