En älskare jag aldrig kommit över

Jag återkommer då och då på bloggen till min kärlek till Paris, och kanske blir det tjatigt för er som följer mig att läsa om min Paris-fanatism, om att en del av mitt innersta väsen alltid kommer att tillhöra Paris och dess underbara gatuliv. Men nu är det så och precis som med alla oförglömliga kärlekar måste jag vädra mina känslor emellanåt.
Paris är för mig som en älskare jag aldrig riktigt kommit över, som jag vet finns där; som står med en öppen varm famn väntandes på att jag ska återvända - välkomnande och öppen för nya intryck! Hur kan man glömma en sådan kärlek?
Nog för att Paris klarar sig utan mig, men staden finns alltid där för att upptäckas på nytt - såväl det redan kända som det nya, det oupptäckta. Jag älskar Paris helt enkelt!

I år är det sju år sedan jag flyttade därifrån och jag saknar fortfarande, och ofta, mitt liv på boulevarderna, les rues et les avenues.
Finns det någon kärleksstad som ligger er extra varmt om hjärtat?