Fortsätt till huvudinnehåll
Sök
Leta i den här bloggen
Jennys blaj-blaj på största allvar
Dela
Hämta länk
Facebook
Twitter
Pinterest
E-post
Andra appar
Etiketter
Känslor
vemod
september 25, 2010
Vid vägs ände
Under den långsamma promenaden nådde de slutligen fram till vägs ände.
- Hej då, vi kanske hörs, sa han.
- Tack för sällskapet, det var fint, svarade hon.
Kommentarer
www.evaswedenmark.blogspot.se
sa…
Är det så? Kram!
Jenny L
sa…
Ja Eva. Känns lite vemodigt. Kram.
Annika Estassy
sa…
Men där en väg tar slut börjar en annan...
Jenny L
sa…
Ja, så är det förstås Annika. Jag måste bara sula om mina vandringskängor först och det kan ta sin lilla tid. Jag hinner ju aldrig förbi skomakaren.
Anonym sa…
Ett slut är också en början. De ses igen. Någon annanstans.
Jenny L
sa…
Kanske... Kanske inte...
Populära inlägg
januari 09, 2011
Att inte leva
januari 09, 2011
Jag söker inte tröst
Kommentarer