lördag 25 september 2010

Vid vägs ände


Under den långsamma promenaden nådde de slutligen fram till vägs ände.

- Hej då, vi kanske hörs, sa han.
- Tack för sällskapet, det var fint, svarade hon.

6 kommentarer:

Evas värld sa...

Är det så? Kram!

Jenny sa...

Ja Eva. Känns lite vemodigt. Kram.

Annika sa...

Men där en väg tar slut börjar en annan...

Jenny Lindgren sa...

Ja, så är det förstås Annika. Jag måste bara sula om mina vandringskängor först och det kan ta sin lilla tid. Jag hinner ju aldrig förbi skomakaren.

carina@pocolococreativo sa...

Ett slut är också en början. De ses igen. Någon annanstans.

Jenny Lindgren sa...

Kanske... Kanske inte...