Min jämställda morfar

På bloggen Eva Swedenmarks värld läser jag om kärleken till prylar och minnen som de väcker. Eva skriver fint om en porslinsfigur som väcker barndomsminnen och frågar om det finns fler, liksom hon, som har prylar i hemmet som väcker minnen. Jag lämnar en kommentar, berättar om en liten burk som jag har stående i köket, fylld med tepåsar, en burk som min morfar brukade ha pepparkakor i, hans favoritkaka. Han tog en pepparkaka till kaffet varje dag.

Och så börjar jag tänka på morfar, Knut som han hette, även kallad "Knutte". En rättskaffens man och, för sin tid, en jämställd man. När det skulle städas i hemmet var det han som stod på gården och piskade mattor till grannfruarnas stora förvåning. Storväxt var han inte. Snarare kort-i-rocken, liten och spenslig, men ändå muskulös.

Men inte brydde han sig om grannarnas tissel och tassel, om att den där Märta, hans fru, tillika min mormor, "hon måste då vara ett dominant fruntimmer." Nä, han tog ansvar han! Delade lika på hushållsgöromålen i hemmet. Skvallret bekom honom inte.

Jag tycker det är fantastiskt! Vi talar ändå om en tid för nästan sjuttio år sedan då jämställdhetsfrågor inte ens fanns på agendan. Vare sig i politiken eller i hemmet. Att det var han som stod för det mesta av matlagningen i hushållet, för att min mormor inte tyckte att det var särskilt roligt att laga mat, gör honom till än mer av en ikon för jämställdhet.

Fina lilla morfar, du var så före din tid att du inte ens fick njuta frukterna av det i dag. Men jag hyllar dig - i hjärtat - och minns dig!

Kommentarer

Anonym sa…
Hyllad, med all rätt. Och burken är underbar!
Knutte verkar ha varit en fin morfar. Och burken är ju hur fin som helst!
Du skriver så levande och fint om din morfar. Vad spännande att han var "knapsu" som de säger i Tornedalen. Att han delade på arbetet hemma. Och vilken känsla när du ser den fina kakburken varje morgon. Här kan du tala om trådar som väver närhet bakåt i tiden.
Jenny L sa…
Ja, visst är burken fin och morfar likaså!

Granne-Eva, jag känner till ordet "knapsu", men trodde att det betydde det motsatta. Typ det som en machonorrlänning skulle kalla Peder Lamm eller någon liknande. ;)
Knapsu är att göra något som kvinnor gör traditionellt. Det uppstod väldiga problem när tvättmaskiner och dammsugare blev mer allmänt använda. För motordrivet var lika med mansgöra, men maskinerna var ju till för kvinnornas hushållsgöromål. Min fd arbetskamrat från Hedenäset i Övertorneå var knapsu på hela byn för att han gör som din morfar gjorde. Piskar mattor, dammsuger och lagar mat. Han är två meter lång och en djävul på att spela alla instrument. Men knapsu ändå när grannarna pratar om honom.
Jenny L sa…
Eva, tack för förklaringen! Min morfar var alltså en riktig "knapsu", vilket efter din beskrivning klingar gott i mina öron.

Populära inlägg