Jo, det är visst skönt att vara ensam!
Är det okej om jag drar täcket över huvudet och vaknar någon annan dag istället? Någon dag i framtiden, när en liten röst väcker mig, viskandes i mitt öra: "Mamma, vakna! Pappa har gjort frukost."
Jag förstår naturligtvis att helgmorgnar för de flesta familjer inte ser ut så här. I verkliga livet går väckningen säkert till så här istället:
Jämfotahopp i sängen, precis bredvid kudden så att det yrvakna huvudet studsar upp och ner, en gäll röst som skriker: "Mamma, mamma! VAAAKNA!! Pappa står i köket i skitiga kalsonger med begynnande 'man boobs' och bränner vid äggröran. Brödet är mögligt och osten är slut, hunden har bajsat på golvet, räntan har stigit, torktumlaren har pajat, farmor tycker inte om dig, du har hängbröst och celluliter. Din älskare har träffat en annan och pappa har fått flatlöss av grannfrun."
Om jag tänker så blir det lite lättare att uthärda den här söndagen, ensam.
Kommentarer
Oj Annika, kan det vara värre menar du!? Vad saknas - envisa hemorrojder kanske? ;)
Äsch det var ju inte trösterikt. Men: du bor i ditt sagohus, du är ung, du är klok, du är vacker. Det finns ingen prins men säkert en man som kommer att få dig att känna dig som den prinsessa du är en dag. Kram!
Har tittat in hos dig också - fin blogg! Läste bland annat om din snabeldrake. Min snabeldrake har inte heller velat komma ut på länge, men i helgen ska jag locka ut den på en rundtur över hela huset. Jag tror den börjar bli hungrig och det finns gott om "mat" i alla husets vrår att suga i sig. ;)