Rusningstrafik i gången under T-Centralen. De närmaste elva månaderna kommer jag att gå här minst två gånger om dagen, fem dagar i veckan. Ack, ack, livet som är så kort ...
Då när även jag trängdes i denna gång tänkte jag att det är en av få platser i Stockholm som verkligen är lika Paris metro. Det kanske är lite mindre trist om du tänker så.
Lustigt, det första jag tänkte på när jag läste ditt inlägg var Plupp. Kommer du ihåg Plupp? Du kanske kan klä dig färggrant och glatt som Plupp när du vandrar i tunnelbanan bland lämmlar. Det kanske blir lite lättare då?
Jag tänker frivilligt söka mig tillbaka till lämmellivet i höst och sitta på bibliotek och skriva, flyr tystnaden i hemmet, skriver bättre med människor omkring mig.
Kommentarer
Eva, jag förstår dig! Lämmellivet kan ju trots allt ge inspiration.