Jag "läntar" tydligen


Det här är min blogg. Den känner ni kanske igen.

Jag skriver i princip något nytt här varje dag. Om inte annat går jag in och kollar om jag har fått någon kommentar eller så läser jag andras bloggar.

Det har gått flera månader, veckor, dagar sedan jag började blogga - snart ett år, med en kortare paus på en månad. Jag skriver inte av tvång. "Jag skriver för att jag inte kan hjälpa det. Det är en åkomma jag inte kan komma åt", som Bodil Malmsten skriver på sin blogg.

Med tiden har jag fyllt på bloggen med olika typer av, i mitt tycke, "festliga inslag" som till exempel: "Dagens lilla positiva", "Veckans intryck", "Bok jag läser just nu" och annat.

Först i dag ser jag att ett stavfel har krupit sig in i en av dessa rutor. Jo, först i dag faktiskt, efter alla dessa timmar sittandes framför datorskärmen skrivandes om ditten och datten. Stavfelet kan ni se på bilden här nedan, om ni nu inte redan har sett det:


Flera månader har det stått så! Och jag som har skrivandet som yrke, med allt vad det innefattar: rubriker, ingresser, brödtext och den röda tråden, men kanske framför allt korrektur.
Det kliar i fingrarna - ska jag fortsätta "länta" eller ska jag börja "längta"?

En annan fråga: kommer ni, efter att ha läst det här inlägget, kontrollera stavningen i era egna bloggrutor?

Kommentarer

Anonym sa…
Jag hittar slarvfel, stavfel, alla möjliga fel i min blogg titt som tätt!
Då ändrar jag bums.

Men att länta är rätt fint ändå!
Ooops! Det slinker ganska lätt in ett stavfel tycker jag. Jag ser med spänning fram emot att se om du nu kommer att börja längta istället :)

Kram!
:-)) allt för ofta läser hjärnan så snabbt att många bokstäver bara fylls i automatiskt. Jag hade aldrig sett att det fattades något om du i9nte hade berättat det. Tror att jag är den sämsta korrekturläsaren av min egen text. Ser du nå't som fattas får du gärna säga till.
Anonym sa…
Jag är lite halvdyslektisk när jag skriver och gör ofta fel, som jag tvångsmässigt går in och rättar.

Det är intressant hur hemmablind man blir med sina egna ord. Men man är oftast mer "förlåtande" med andras misstag än sina egna. Läntar är charmigt ;)
Jane Morén sa…
Konstigt Jenny, men när du nu skriver om Läntar, så blir det på något sätt ditt eget nya ord:-)
Pia sa…
Man blir lätt hemmablind när man sitter och skriver och jag upptäcker först efteråt om jag skrivit något fel, det smugit in något ord som inte ska finnas där för att man tänkt skriva någonting annat från början, eller slängt om några bokstäver.

Det är lätt att inte se felen även om man korrekturläser innan man publicerar, men så fort jag ser något går jag in och ändrar.

Fast ibland blir kan det bli charmiga ord! :)
Grattis till ett årslångt bloggande! Jag försöker att inte göra stav/korrfel men gör det ändå. Jag ändrar när jag ser dem men ett litet fel här och där hos andras bloggar gör mig inget. Det blir liksom lite mer personligt på det viset.
Jenny L sa…
Okej, "länta" är från och med nu ett vedertaget ord. Vad det betyder? Ja, det vette gudarna! Men det är något som har med hjärtat att göra i alla fall. ;)

Populära inlägg