En sadistisk liten skitunge
Minns ni när SL-bussarna hade snören längs med fönsterrutorna som man skulle dra i för att busschauffören skulle veta att man ville gå av vid nästa station - motsvarigheten till de i dag röda stoppknapparna? Som liten flicka brukade jag sätta mig allra längst bak i bussen, spana ut över de övriga resenärerna och vänta tills jag såg att någon sträckte upp handen, på väg att dra i snöret, och då snabbt dra i det själv så att personen skamset fick lägga ner handen i knät igen, som den sadistiska lilla skitunge jag var.
Undrar just vilka Anderssonskans Kalle-trick ungarna kör med i dag? Förmodligen lite värre saker än så eftersom Anderssonskans Kalle var förlegad redan när jag var barn.
Bussbilden är lånad HÄR.
Undrar just vilka Anderssonskans Kalle-trick ungarna kör med i dag? Förmodligen lite värre saker än så eftersom Anderssonskans Kalle var förlegad redan när jag var barn.
Bussbilden är lånad HÄR.
Kommentarer
Sen brukade vi stressa människor genom att om bussen var nästan tom, kanske hade en eller två människor som satt ner var för sig, då satte vi oss just bredvid människan/människorna istället för att ta ett säte där det var två platser lediga.
:-)
Kram!
lekfullhet - både från din och min sida, eller hur? Och så ska det vara när man är barn. Små skitungar kan ju vara underbart innovativa, så att man får sig ett gott skratt.
Anneli: Ja, hjärnan lagrar verkligen obegripligt mycket information som ploppar upp när man minst anar. :)
Kim: Så rart att du ser det på det sättet. Och visst var det så - jag ville ju bara vara hjälpsam. ;)
Eller hur Victor! Hade de där snörena på bussen funnits kvar hade jag nog fortfarande varit en liten skitunge, om än i en vuxens kropp. ;)