Jag gjorde det, tjolahopp tjolahej tjolahoppsan-sa!
"Tänk ... jag bor här!"
Så känner jag rätt ofta när jag kommer hem efter jobbet och sätter nyckeln i dörren till min egen lilla Villa Villekullavilla.
Att jag bor i hus själv, förverkligade en dröm, är som en dröm i sig självt.
Jag känner mig lite som Pippi Långstrump. Saknar dock Herr Nilsson och Lilla Gubben - och en kappsäck full med pengar vore ju också bra att ha.
Men jag trivs ändå - med mitt hus, min tomt, friggeboden, ved- och redskapsboden - utan apa, häst och kappsäck med pengar.
Snart har jag bott i huset ett år. Jag vet ingenting om hur man sköter ett hus, men jag gör så gott jag kan. Jag lär mig för varje dag! För...
Jag känner mig lite som Pippi Långstrump. Saknar dock Herr Nilsson och Lilla Gubben - och en kappsäck full med pengar vore ju också bra att ha.
Men jag trivs ändå - med mitt hus, min tomt, friggeboden, ved- och redskapsboden - utan apa, häst och kappsäck med pengar.
Snart har jag bott i huset ett år. Jag vet ingenting om hur man sköter ett hus, men jag gör så gott jag kan. Jag lär mig för varje dag! För...
"Här kommer Pippi Långstrump, tjolahopp tjolahej tjolahoppsan-sa! Här kommer Pippi Långstrump, här kommer faktiskt JAG!"
Kommentarer
Min dröm är att bo i ett hus vid havet, nära klipporna och med en liten strand. Det enda som hittills stämmer är att jag bor vid havet... men man vet aldrig?!
Granne-Eva: Ja, ett nytt liv är det allt. Och visst är det underbart att känna av möjligheterna!
Eva S: Ja, till sommaren ses vi som vanligt på skärgårdsbåten. Kanske på väg hem till mig, eller till dig på ön. Det ser jag fram emot! Kram Pippi-Jenny
Annika: Antingen fortsätter man drömma eller så förverkligar man sina drömmar. Och det gjorde ju jag!
Anne: Härligt att du inspireras!
Pia: Att bo vid havet låter inte fel! Jag skulle också gärna ha en egen strand, så drömmen om det lever vidare.
Idag har jag tagit extra tid till att sitta och bläddra igenom din blogg, för att se vad jag missat sedan jag var i cyberspacen senast. Det slår mig att din blogg är en riktig bok; du har en speciell rytm och riktning i din skildring av livet. Du fångar det såsom det riktigt är, med dess toppar, dalar och dosen av förvirring däremellan. Skyltarna, tunnelbanetrapporna ... vårt sökande efter riktning. Kärleksfunderingar. Den "Långstrumpska" självständigheten. Och så humorn -hela tiden den där glimten i ögat. Du borde egentligen ge ut bloggen via en sådan där bokutgivning som jag förstått att man kan göra. Alternativt, förståss, bara fortsätta såhär och låta oss njuta av den i vår vardag! Så det där med onödig, det kan du stryka:)
Ps. "Den Långstrumpska självständigheten". Vilket underbart uttryck!