torsdag 8 april 2010

Jag gjorde det, tjolahopp tjolahej tjolahoppsan-sa!

"Tänk ... jag bor här!"
Så känner jag rätt ofta när jag kommer hem efter jobbet och sätter nyckeln i dörren till min egen lilla Villa Villekullavilla.
Att jag bor i hus själv, förverkligade en dröm, är som en dröm i sig självt.
Jag känner mig lite som Pippi Långstrump. Saknar dock Herr Nilsson och Lilla Gubben - och en kappsäck full med pengar vore ju också bra att ha.
Men jag trivs ändå - med mitt hus, min tomt, friggeboden, ved- och redskapsboden - utan apa, häst och kappsäck med pengar.
Snart har jag bott i huset ett år. Jag vet ingenting om hur man sköter ett hus, men jag gör så gott jag kan. Jag lär mig för varje dag! För...
"Här kommer Pippi Långstrump, tjolahopp tjolahej tjolahoppsan-sa! Här kommer Pippi Långstrump, här kommer faktiskt JAG!"

9 kommentarer:

carina@pocolococreativo sa...

Jag läste om en kvinna som ville bo vid havet i ett hus, ha en båt och en tomt. Hon hade inte råd, men hon köpte sig ett par åror för hålla drömmen levande. Nu, flera år senare, har hon sitt hus vid havet, sin båt och sin tomt.

Granne med potatisodlaren sa...

Det låter verkligen som ett nytt liv. Ett hus och alla möjligheter...

Evas värld sa...

Fina Pippi-Jenny! Vad bra gjort av dig. Vad modigt och klokt och tufft. Och tänk, nu har du klarat av att bo i huset denna den värsta av vintrar, allt som kommer nu blir bonus, vårblommor, sol och fika på verandan, denna lätthet som våren och sommaren innebär - och till sommaren ses vi då och då på båten! Och du kommer ut till mig på ön!

Annika sa...

Du gjorde helt rätt - förverkligade din dröm istället för att bara gå och vänta. Förstår precis den känslan du beskriver! Att äga ett eget litet hus och fylla det med sin personlighet är någonting underbart.

Anne sa...

Inspirerande att ta efter!

Pia sa...

Det är så härligt att läsa!

Min dröm är att bo i ett hus vid havet, nära klipporna och med en liten strand. Det enda som hittills stämmer är att jag bor vid havet... men man vet aldrig?!

Jenny sa...

Carina: Vet du att häromdagen så hittade jag ett par åror bakom boden på tomten. Så drömmen lever vidare.

Granne-Eva: Ja, ett nytt liv är det allt. Och visst är det underbart att känna av möjligheterna!

Eva S: Ja, till sommaren ses vi som vanligt på skärgårdsbåten. Kanske på väg hem till mig, eller till dig på ön. Det ser jag fram emot! Kram Pippi-Jenny

Annika: Antingen fortsätter man drömma eller så förverkligar man sina drömmar. Och det gjorde ju jag!

Anne: Härligt att du inspireras!

Pia: Att bo vid havet låter inte fel! Jag skulle också gärna ha en egen strand, så drömmen om det lever vidare.

Sofie B-C sa...

Hej igen Jenny!
Idag har jag tagit extra tid till att sitta och bläddra igenom din blogg, för att se vad jag missat sedan jag var i cyberspacen senast. Det slår mig att din blogg är en riktig bok; du har en speciell rytm och riktning i din skildring av livet. Du fångar det såsom det riktigt är, med dess toppar, dalar och dosen av förvirring däremellan. Skyltarna, tunnelbanetrapporna ... vårt sökande efter riktning. Kärleksfunderingar. Den "Långstrumpska" självständigheten. Och så humorn -hela tiden den där glimten i ögat. Du borde egentligen ge ut bloggen via en sådan där bokutgivning som jag förstått att man kan göra. Alternativt, förståss, bara fortsätta såhär och låta oss njuta av den i vår vardag! Så det där med onödig, det kan du stryka:)

Jenny sa...

Sofie, jag blir alldeles rörd och nära på mållös över dina fina ord. Och att du tar dig tiden att läsa och kommentera så generöst. Tack!! Mitt förhållande till skrivandet är komplext emellanåt så du anar inte hur stort det känns att just Du skriver och tycker som du gör. Jag blir glad att jag kan skapa ett igenkännande genom skrivandet. Det känns stort! Blir nyfiken på den där bokutgivningen du talar om. Hur då menar du? Finns det förlag som ger ut bloggtexter i bokform eller? Berätta gärna mer!

Ps. "Den Långstrumpska självständigheten". Vilket underbart uttryck!