Skrik inte i mitt öra ...
... är du snäll! Jag har jobbat, är trött och vill bara sitta här på bussen i lugn och ro och kontemplera över dagen.
Genom telefonsamtalet, av killen som sitter på sätet bakom mig, får jag bland annat veta att han i morgon ska på konsert, att hans tutt-tjej (jo, så sa han) inte ska följa med, men att de ska ses senare. Och visst ska det bli party-party efter konserten! Då kommer "tuttbruttan" - de ska tydligen mötas upp. Att man inte får röka i lägenheten där partyt ska vara är ytterligare en information som vi övriga bussresenärer får ta del av. Att han står så pass nära den han talar med så att han kan fråga: "Vad gör du, har du sex eller?" är bara en liten extra bonus.
Om killen som pratade i mobilen var 17 år? Näe, snarare 30!
Vad är det med människor och deras oprivata sätt att prata i mobiltelefon? Jag förstår det inte!? Hur kan man vara så odiskret och vilja dela med sig - skrika ut - sitt liv inför en bunt främlingar?
Återigen, jag fattar det inte! Är jag gammalmodig eller?
Vad är det med människor och deras oprivata sätt att prata i mobiltelefon? Jag förstår det inte!? Hur kan man vara så odiskret och vilja dela med sig - skrika ut - sitt liv inför en bunt främlingar?
Återigen, jag fattar det inte! Är jag gammalmodig eller?
Kommentarer
Kan det bero på att så många är vana med att sitta ensamma i sina bilar och skrika i sina mobiler?
Det verkar däremot som de flesta som pratar så där högt har ett stort bekräftelsebehov och vill att andra människor ska tycka att de lever ett oerhört spännande liv till skillnad mot alla andra!
Egentligen är det mer synd om dem än oss som måste sitta och lyssna!
Att man pratar högt i telefon kanske handlar om det som Pia och Jane är inne på: ett stort bekräftelsebehov och att få uppmärksamhet. Se mig, eller snarare hör mig!