Jag blir så jävla förbannad!
Jag vet inte vad som gör mig mest arg när jag läser denna notis rubricerad "Brottsplats" i min lokala tidning:
"Vid 16-tiden blir en kvinna misshandlad på XX-vägen. Kvinnan, som har skyddat boende, blir indragen i några buskar och sedan slagen och sparkad av två män som hon känner. Hon har tidigare blivit misshandlad av samma män och orsaken ska vara att hon har skilt sig och att släkten inte har godkänt detta."
Ja, var börjar man? Först och främst upprörs jag över själva misshandeln - kränkning - och att det inte är första gången det händer. Sedan spinner ilskan vidare över att hon tvingas bo på skyddat boende - frihetsberövad - och att misshandeln utförs av två personer som hon känner - förnedring. Har de inget bättre för sig om dagarna än att stå och lurpassa på henne - galenskap? Att släkten dessutom inte "godkänner" att hon skilt sig - förminskning - och anser att hon ska straffas för sitt beslut är ofattbart. Man börjar ju fundera över varför hon har skilt sig?
Vad som även upprör är att händelsen bara nämns med några få rader i en notis i den lokala tidningen - samhällets unkna kvinnosyn - och att det sker hundratals liknande brott varje dag som inte ens uppmärksammas. Inte ens med en liten notis - mediamakt.
Jag känner stark beundran för denna kvinna, som trots det hot hon lever under, ändå vågar gå sin egen väg - MOD!
"Vid 16-tiden blir en kvinna misshandlad på XX-vägen. Kvinnan, som har skyddat boende, blir indragen i några buskar och sedan slagen och sparkad av två män som hon känner. Hon har tidigare blivit misshandlad av samma män och orsaken ska vara att hon har skilt sig och att släkten inte har godkänt detta."
Ja, var börjar man? Först och främst upprörs jag över själva misshandeln - kränkning - och att det inte är första gången det händer. Sedan spinner ilskan vidare över att hon tvingas bo på skyddat boende - frihetsberövad - och att misshandeln utförs av två personer som hon känner - förnedring. Har de inget bättre för sig om dagarna än att stå och lurpassa på henne - galenskap? Att släkten dessutom inte "godkänner" att hon skilt sig - förminskning - och anser att hon ska straffas för sitt beslut är ofattbart. Man börjar ju fundera över varför hon har skilt sig?
Vad som även upprör är att händelsen bara nämns med några få rader i en notis i den lokala tidningen - samhällets unkna kvinnosyn - och att det sker hundratals liknande brott varje dag som inte ens uppmärksammas. Inte ens med en liten notis - mediamakt.
Jag känner stark beundran för denna kvinna, som trots det hot hon lever under, ändå vågar gå sin egen väg - MOD!
Kommentarer
Sofie, egentligen blir man ju inte så förvånad längre över att kvinnomisshandel sällan lyfts fram som toppnyhet, att det oftast får ett litet utrymme i notisspalten. Men det borde synliggöras mer. Därför hojtar jag till!