Är jag ett exotiskt inslag?
Skottar snö för tredje gången på en vecka. Det är precis som med disk, gör jag det inte i dag blir det bara mer att ta hand om i morgon.
Tar sats. Snöskyffeln gräver sig djupt ner i den vita snömassan. Motstånd. Trycker till skyffeln med foten. Lyfter upp ett sjok med snö och kastar det över axeln. Och så igen. Trycker till med foten. Ett sjok med snö. Och över axeln.
Jag stånkar och stönar. Högt och ljudligt. Snöberget minskar - snöflingorna fortsätter dala - och växer.
En granne promenerar förbi, en granne jag inte träffat tidigare. Vi småpratar kärvänligt en stund. Om grannskapet och om snön, som om snö vore ett sensationellt fenomen. Grannen talar med tyskbrytning:
- Boor doo häärr mit din famillje ellrr, frågar hon och pekar upp mot huset.
- Nej, jag bor själv.
- Jazzååå?! Intrressant!
Och så är det väl, att det anses "intrressant" att en ung kvinna köper ett hus och flyttar in själv, utan "famillje"? Jag får nog räkna med att möta den reaktionen även i fortsättningen. Det är ju inte första gången det händer. Det blir alltid en kort konstpaus, så att det som just yttrats får (1) landa (2) värderas (3) accepteras, innan konversationen kan fortsätta.
Kanske är jag ett exotiskt inslag i ett annars stereotypt bostadsområde?
Tar sats. Snöskyffeln gräver sig djupt ner i den vita snömassan. Motstånd. Trycker till skyffeln med foten. Lyfter upp ett sjok med snö och kastar det över axeln. Och så igen. Trycker till med foten. Ett sjok med snö. Och över axeln.
Jag stånkar och stönar. Högt och ljudligt. Snöberget minskar - snöflingorna fortsätter dala - och växer.
En granne promenerar förbi, en granne jag inte träffat tidigare. Vi småpratar kärvänligt en stund. Om grannskapet och om snön, som om snö vore ett sensationellt fenomen. Grannen talar med tyskbrytning:
- Boor doo häärr mit din famillje ellrr, frågar hon och pekar upp mot huset.
- Nej, jag bor själv.
- Jazzååå?! Intrressant!
Och så är det väl, att det anses "intrressant" att en ung kvinna köper ett hus och flyttar in själv, utan "famillje"? Jag får nog räkna med att möta den reaktionen även i fortsättningen. Det är ju inte första gången det händer. Det blir alltid en kort konstpaus, så att det som just yttrats får (1) landa (2) värderas (3) accepteras, innan konversationen kan fortsätta.
Kanske är jag ett exotiskt inslag i ett annars stereotypt bostadsområde?
Kommentarer
Jag tycker du gjorde rätt som såg till att inte vänta utan förverkligade din dröm om ett eget hus. Trots skottandet... :)
Ps. Jane, så var det säkert. Etiketter och fackindelningar är viktiga inslag i den tid vi lever i. När jag tänker efter så kanske det alltid har varit så...?