lördag 26 december 2009

Är jag ett exotiskt inslag?

Skottar snö för tredje gången på en vecka. Det är precis som med disk, gör jag det inte i dag blir det bara mer att ta hand om i morgon.
Tar sats. Snöskyffeln gräver sig djupt ner i den vita snömassan. Motstånd. Trycker till skyffeln med foten. Lyfter upp ett sjok med snö och kastar det över axeln. Och så igen. Trycker till med foten. Ett sjok med snö. Och över axeln.
Jag stånkar och stönar. Högt och ljudligt. Snöberget minskar - snöflingorna fortsätter dala - och växer.
En granne promenerar förbi, en granne jag inte träffat tidigare. Vi småpratar kärvänligt en stund. Om grannskapet och om snön, som om snö vore ett sensationellt fenomen. Grannen talar med tyskbrytning:

- Boor doo häärr mit din famillje ellrr, frågar hon och pekar upp mot huset.
- Nej, jag bor själv.
- Jazzååå?! Intrressant!

Och så är det väl, att det anses "intrressant" att en ung kvinna köper ett hus och flyttar in själv, utan "famillje"? Jag får nog räkna med att möta den reaktionen även i fortsättningen. Det är ju inte första gången det händer. Det blir alltid en kort konstpaus, så att det som just yttrats får (1) landa (2) värderas (3) accepteras, innan konversationen kan fortsätta.
Kanske är jag ett exotiskt inslag i ett annars stereotypt bostadsområde?

4 kommentarer:

Annika sa...

Oh ja, visst är du exotisk! Än har vi inte kommit ifrån stereotypt tänkande. Att familjen kan se ut på olika vis är vi på väg att acceptera men att en ensam ung kvinna bor som du gör är för många märkligt. När min mamma bodde ensam i sitt hus var det många, framför allt män, som tyckte det var konstigt - ett hus behövde en karl. Tyckte de men det gjorde inte hon och gav dem respass... När en grannstuga på landet såldes till en ensam ung kille tyckte jag att det var märkigt - hur skulle han trivas bland oss? Förträffligt skulle det visa sig. Och när min egen T som singel köpte sig en sommarstuga lät han grannarna tro att han och exet fortfarande var ett par, bara för att slippa frågor.
Jag tycker du gjorde rätt som såg till att inte vänta utan förverkligade din dröm om ett eget hus. Trots skottandet... :)

Granne med potatisodlaren sa...

Det är nackdelen med att flytta till villa/hus. Världen och människorna runt omkring utgår från att alla är minst två och allt annat är en avvikelse. I byn där jag bor finns som tur är en blandning. Det ska bli spännande att se vad som händer nu när mina vänninor L och Å ska flytta in ett ett hus de ärvt. Men i det moderna villaområdet en bit bort finns inget utrymme för att inte vara som alla andra.

Jane Morén sa...

Härligt med exotiska inslag. Jag minns när barnen var ganska små och jag längtade att flytta från stan, ut till naturen. Det var mest en dröm eftersom allt jag hade fanns i stan, men bland annat tänkte jag just att nej, det blir ju superjobbigt (för grannarna) om det kommer en ensamstående mamma och bryter mamma- pappa- barnidyllen i kärnfamiljsområdet, jag kommer aldrig höra till, alltid vara udda. Härligt att du visar andra sätt att leva, köpa hus till sig själv! P.S I konstpausen stod hon nog och funderade på om du var skild eller aldrig gift också, tror du inte. Hon behövde ordna någon slags etikett på dig för att veta var hon skulle placera dig.

Jenny sa...

Det är lite märkligt att samhället fortfarande är så kärnfamiljsinriktat när det numera finns så många ensamhushåll och andra sorters familjekonstellationer. Det dröjer nog ett tag tills det anses "normalt" att en kvinna eller en man köper ett hus själv. Jag har som sagt förverkligat en dröm, så jag tål att vara det exotiska inslaget i grannskapet. ;)

Ps. Jane, så var det säkert. Etiketter och fackindelningar är viktiga inslag i den tid vi lever i. När jag tänker efter så kanske det alltid har varit så...?