Tänk att din hud är en avokado

När expediten på sminkavdelningen på det stora varuhuset sätter igång att likt en expert förklara vilken hudkräm som passar just min hudtyp - något som snart ska visa sig bli en utläggning lika lång som en avhandling - så ångrar jag att frågan någonsin blivit ställd. Men nu är frågan ställd så jag är artig; lyssnar och nickar som att jag vore intresserad. Och visst förstår jag vad expediten säger, men bara för att jag anstränger mig - och anstränga mig måste jag eftersom det är efter arbetstid och jag är trött efter en lång dag på jobbet. Men när jämförelsen mellan min hud och en avokado kommer på tal har jag slutat lyssna och förstå för länge sedan. Jag hör bara "Tänk att din hud är en avokado - den kan vara torr och träig eller mjuk och rutten".
Ändå står jag kvar, svarar "Jaha" och "Jaså" till förklaringen om skillnader mellan dermatologiskt framtagna hudkrämer och om krämer som är fulla med giftiga ämnen som metylparaben, propylparaben och jannelångparaben. Och tiden går, men den hudvårdskunnige expediten har all tid i världen, hon är ju fortfarande på jobbet. Det hinner till och med samlas en liten skara runt oss. De står där tillräckligt länge för att med egna ögon se att jag inte alls förstår vad hudexperten pratar om, att jag bara står där urbota dum och nickar av ren artighet. Alla vet det, utom expediten, som med sitt serviceinriktade sätt vänligt fortsätter förklara varför jag bara måste ha just den här hudvårdsprodukten: "Det står ditt namn på den!" Jag vill egentligen svara: "Var då nånstans?" Men det gör jag inte. Det är jag för artig för.
Istället fortsätter jag nicka med en nacke som vid det här laget är så söndernickad att jag säkerligen kommer behöva stödkrage i morgon.