måndag 5 oktober 2009

Oväntat besök från naturen

Härom dagen skrev jag på bloggen att det första jag gör när jag kommer hem är att tända en eld i braskaminen. Det stämmer inte riktigt. Det är det andra jag gör.
Det första jag gör är att hoppa i mina löparskor och springer en runda. Det är en av de lyxigaste förmånerna med att bo så här, utanför stan, med skogen runt hörnet. Och trots att det oftast tar emot, eftersom jag är trött efter en dags arbete inne i bullriga city, så ger löpningen tusenfalt tillbaka. Idag blev det ingen lång sträcka, men att andas frisk luft i 25 minuter räcker för att må-bra-känslan ska infinna sig, tillsammans med njutningen av en varm dusch efteråt.
När jag återvände efter dagens löprunda hade jag besök på tomten. Två meter framför mig stod tre vackra rådjur på grusgången - en ståtlig bock, en vacker hona och ett sött kid. Ingen av oss visste vem som skulle röra sig först. "Jaha, hur gör vi nu då?", sa jag. Till svar fick jag stirrande och oroliga blickar. Jag väntade. Sen stack dem, till baksidan av huset, där min entré är. "Hej igen", sa jag när jag kommit runt husknuten. "Hur ska vi göra nu då?" Då hoppade de in i skogen och försvann.

4 kommentarer:

Evas värld sa...

Förut blev jag så glad över rådjurssbesök på ön. Nu grumlas glädjen över fästingarna de bär med sig. Jag vet inte om jag överdriver, men jag ser inte Bambi på besök längre, jag ser lömska små fästingar

Jenny sa...

Jo, så är det; de är lömska de där små krypen. Men nu under hösten, på väg in i vintern, har väl fästingarna gått i ide?

Annika sa...

Fästingarna lever och frodas kan jag tyvärr rapportera. Rådjur är vackra men varför måste de äta upp mina rosenknoppar istället för att hålla sig i skogen där de hör hemma? Grrrr...

Jenny sa...

Annika, du lär mig så mycket nytt om naturen och husliv som jag tidigare inte visste. Tack för det! Jag tror du kommer bli min encyklopedi när det kommer till natur- och husskötsel. ;)