Stackars Tomas Ledin

Om jag vore artist (vilket jag till viss del är, men mer en glad jazzamatör än ett proffs) då skulle jag frukta om DN-recensenten Po Tidholm kom för att skriva om min spelning och inte gillade det han såg eller hörde, så som han gjorde med Tomas Ledin, vars konsert på Skansen i veckan han totalsågade. Tidholms recension är nog bland det elakaste jag har läst. På DN:s startsida inleds artikeln med ordet "Obehagligt":
"Det mesta är tacky och otrevligt under Tomas Ledins konsert" och fortsätter sedan ironisera en bit in i texten "kunde Dressmannmodeller spela rock skulle den nog låta så här: okänsligt tajt, optimerad, fläskig och obehagligt effektiv."

Jag har aldrig varit ett fan av Tomas Ledin, aldrig tilltalats av hans texter om att sommaren är kort eller om sensuella Isabella, men jag respekterar de som gör det. Och de är många! Men det gör inte Tidholm, som föraktfullt även ironiserar över Ledins publik:
"Jag tittar ut över publiken. Sommarlediga män med seglarskor och babyblå lammullströjor över axlarna står och kramas med sina piffiga fruar."

Visst kan han formulera sig, den där Tidholm, men till vems glädje och nytta? Sin egen, känns det som. Jag hoppas verkligen inte att Tomas Ledin läser recensionen. Hade jag varit han och gjort det hade jag förmodligen aldrig nånsin skrivit en låt igen, eller tagit en ton för den delen. Men det kanske är det som är recensentens mål?