Lite större förståelse för grannfejder
Solstolen var uppställd, kaffet kokat och glassen framställd. Den portabla lilla stereon framdragen och utställd på verandan. Radion inställd på fm 92,4, kanal P1.
Som jag hade väntat och längtat. Skrivit minneslappar och satt larm i mobilen om att lördagen den 8 augusti sommarpratar Bodil Malmsten. Och nu var stunden kommen.
Bara minuter kvar tills programmet ska sändas. Men så händer något. Någonting kommer emellan mig och denna efterlängtade högtidsstund. Fyra barn och ett trumset är det som händer.
Min grannes sjuåriga son har ett trumset i friggeboden på tomten och just idag hade han tre kompisar på besök. Tre barn som uppenbarligen också när drömmen om karriärer som trumproffs.
Det blir en kamp mellan mig och det orytmiska trumljudet. Volymknappen på fjärrkontrollen till stereon trycks upp och ner för att överrösta det bankande ljudet. Bodils röst ekar högt över grannskapet, och alla, vare sig de vill eller ej, får ta del av hennes berättelser om serviceinriktade fransmän i lanthandeln som snällt filéar fisk åt Bodil, om magin med att en incheckad resväska levereras till rätt destination och flygplats. Alla i grannskapet hör detta, alla utom jag som fokuserar på att höja och sänka volymen.
Till slut vinner jag matchen. Ljudet från trummandet upphör. 1-0 till mig. Då har Bodil redan pratat i 30 minuter och jag har inte kunnat njuta av det jag så länge längtat efter att få lyssna på. Det tar ytterligare en halvtimme innan jag kan slappna av och ta in det som sägs.
Vanligtvis har jag tolerans för min grannes sons trummande. Jag accepterar det med en suck och tänker "han tröttnar nog snart". Men just idag var min toleransnivå på noll.
Min förståelse för infekterade grannfejder, vilket jag tidigare skakat på huvudet åt, är något större efter idag. Jag minns artikeln som jag med fascination läste i veckan, om vad som hände sen mellan de grannar som försökte lösa sina konflikter i tv-programmet "Grannfejden". Enligt artikeln består de flesta av dessa människors vardag fortfarande av ständiga trakasserier och förolämpningar. En ordföranden i ett kolonilottsområde hade till och med anklagats för att ha bajsat på en av grannarnas odlingslotter. Herrejösses!!? Nä, riktigt så störd är jag inte. Det får räcka med provokationen att höja volymen för att dränka trumljudet med Bodil Malmstens röst ekandes ut över grannskapet.
Som jag hade väntat och längtat. Skrivit minneslappar och satt larm i mobilen om att lördagen den 8 augusti sommarpratar Bodil Malmsten. Och nu var stunden kommen.
Bara minuter kvar tills programmet ska sändas. Men så händer något. Någonting kommer emellan mig och denna efterlängtade högtidsstund. Fyra barn och ett trumset är det som händer.
Min grannes sjuåriga son har ett trumset i friggeboden på tomten och just idag hade han tre kompisar på besök. Tre barn som uppenbarligen också när drömmen om karriärer som trumproffs.
Det blir en kamp mellan mig och det orytmiska trumljudet. Volymknappen på fjärrkontrollen till stereon trycks upp och ner för att överrösta det bankande ljudet. Bodils röst ekar högt över grannskapet, och alla, vare sig de vill eller ej, får ta del av hennes berättelser om serviceinriktade fransmän i lanthandeln som snällt filéar fisk åt Bodil, om magin med att en incheckad resväska levereras till rätt destination och flygplats. Alla i grannskapet hör detta, alla utom jag som fokuserar på att höja och sänka volymen.
Till slut vinner jag matchen. Ljudet från trummandet upphör. 1-0 till mig. Då har Bodil redan pratat i 30 minuter och jag har inte kunnat njuta av det jag så länge längtat efter att få lyssna på. Det tar ytterligare en halvtimme innan jag kan slappna av och ta in det som sägs.
Vanligtvis har jag tolerans för min grannes sons trummande. Jag accepterar det med en suck och tänker "han tröttnar nog snart". Men just idag var min toleransnivå på noll.
Min förståelse för infekterade grannfejder, vilket jag tidigare skakat på huvudet åt, är något större efter idag. Jag minns artikeln som jag med fascination läste i veckan, om vad som hände sen mellan de grannar som försökte lösa sina konflikter i tv-programmet "Grannfejden". Enligt artikeln består de flesta av dessa människors vardag fortfarande av ständiga trakasserier och förolämpningar. En ordföranden i ett kolonilottsområde hade till och med anklagats för att ha bajsat på en av grannarnas odlingslotter. Herrejösses!!? Nä, riktigt så störd är jag inte. Det får räcka med provokationen att höja volymen för att dränka trumljudet med Bodil Malmstens röst ekandes ut över grannskapet.
Kommentarer