Jag söker inte tröst
Sitter vid min sjö i området där jag bor, insjön där jag badar om sommaren. Jag sitter där på en träbänk i min ensamhet i den tysta skogsgläntan framför den nu istäckta sjön och tycker synd om mig själv. Så där ohjälpligt patetiskt som man kan göra ibland, med tårar som kyler mina kinder. Det är nästan som på film. Men snälla tyck inte synd om mig för det, tyck absolut inte synd om mig. Det räcker att jag själv gör det och det är knappt att jag står ut med den känslan.
Kommentarer