lördag 20 november 2010

Oket med att se ut som någon som man inte är

Får höra att jag ser gullig och snäll ut, även trevlig och mysig. Gör jag verkligen det? Det är ju det absolut sista jag vill. Jag vill ju vara spännande och intressant, gärna lite snygg också. Jag vill inte alls verka enkel och lättillgänglig.
Gullig och mysig!? BAH! Jag är väl för fan ingen hundvalp eller dansbandssångerska heller! Tänk vad skenet kan bedra, jag som nästan är helt nattsvart inuti.
Jag bor i fel land.

11 kommentarer:

Kvinna med mycket upplevt och ännu mera kvar att upptäcka. sa...

Stryk mig inte medhårs. Inget ser ut att vara för vad det är.
Får höra: jag tycker om dig för den du är....vadå? personen ifråga vet ej alls vem jag är, bara det jag visat.

Anneli sa...

Hela min barndom och uppväxt är fylld av den känslan. Samtidigt är det rätt häftigt när man kan förvåna alla som förväntar sig att få se den som finns på utsidan och så tar man fram den som finns på insidan.

Kim M. Kimselius sa...

Javisst vill vi alla (nästan i alla fall) anses mer spännande än vad folk ser oss som... Men så känner de oss inte innerst inne... Kram Kim

Granne med potatisodlaren sa...

Gullig och snäll i ett hus med tre skorstenar...Nej, där bor bara mystiska kvinnor med mörka hemligheter.

Evas värld sa...

Det är bara att gilla läget Jenny och tänka att det är kontraster i livet som är spännande. Tänk om yta och innehåll stämde på pricken? Fast jag vet precis vad du menar. Mina gymnasieår var hemska, ingen såg MIG, den jag var, bara en näpen typ som de trodde de visste allt om!

Annika sa...

Bara att färga håret svart och satsa på nedbitna naglar med flagnande nagellack. Å andra sidan - det räcker väl med att du öppnar munnen så inser alla att skenet bedrar! :D

Jenny Lindgren sa...

Kvinna med mycket.. Nej tack till medhårs. Om det inte är på rätt sätt förstås. ;)

Anneli, ja det är härligt att överraska.

Kim, så är det!

Granne-Eva, exakt! Och TVÅ ytterdörrar dessutom. Bara en sån sak! Vem vet vilken dörr man ska knacka på för att få komma in...

Eva, tänk så lite de visste om den fantastiska person som dolde sig bakom den näpna lilla typen. Tji fick dem.

Tack Annika! Jag tar dig på orden, du har ju trots allt träffat mig. Det känns trösterikt!

carina@pocolococreativo sa...

Jag tänker nog inte på dig som du beskriver... jag tänker som Granne-Eva, en som bor i ett hus med tre skorstenar kan inte vara gullig enbart!
Men det är intressant på ett djupare plan vad du skriver, är vår självbild, eller hur vi egentligen är innerst inne samma som vi visar upp?

Jenny Lindgren sa...

Carina, det är nog just det, att jag tror att vi kanske ser ut på ett sätt som vi inte alltid är. Sedan är det visserligen upp till omvärlden att ta reda på om det finns något mer bakom skalet. Det finns det dock sällan tid för. Det lättaste är att välja att bara se till det yttre. Men viktigt att komma ihåg är att skenet kan bedra.

Jane Morén sa...

Jag har tänkt länge på ditt inlägg. Hur ofta uppfattas man som något annat än det man är? Men det är också så att människor som ser lite mer, ser en mer som man är, tycker jag. Jag tycker det man får höra om sig själv, säger mycket om den som säger det, vad den vill ha, eller inte vill ha, vad den tillåter eller inte tillåter.

Jenny Lindgren sa...

Vilken bra analys Jane! Precis så är det ju. Värderingarna ligger i den andras ögon och säger mer om den personen och dess önskemål precis som du skriver. Det ska jag ta med mig nästa gång jag hör ett utlåtande om mig själv. Tack för att du väckte den tanken.