fredag 17 september 2010

Med utsträckta armar

Väcks i mörker av mörka drömmar. Blir inte av med tankarna så jag väljer att stiga upp och se det som en möjlighet för en morgontrött att se morgonljuset gry över bergskullen där jag bor.
I dag tar jag skärgårdsbåten in till stan för att ge livet en bra start på dagen. Jag skulle gärna luta mig mot båtens reling med utsträckta armar och ropa: GOD MORGON VÄRLDEN! Om det inte vore för att jag var så trött... och vanlig.

5 kommentarer:

Jane Morén sa...

Vilken fin bild, både fotot och det du målar upp i texten, att luta sig mot relingen och ropa God morgon till världen!

Jag vaknar ofta tidigt och kan absolut inte sova, mycket tänka på, problem att lösa, oro. Det är ändå alltid bäst att stiga upp och möta dagen. Jag tänker på hur det måste ha känts för mycket länge sedan, när vi levde precis nära naturen, vilken nåd det måste ha varit varje morgon, när solen skingrade mörkret, steg upp och lyste över världen. Idag med lampor, är det inte lika tydligt.

Annika sa...

Vi är alla vanliga, på vårt eget ovanliga vis. Men att vara tråkig, det är tråkigt.

Granne med potatisodlaren sa...

Så vackert på bilden och så härligt att få ta båten. Härlig fredag hoppas jag att du får.

Kim M. Kimselius sa...

Fick du se solen gå upp över havet? Kram Kim

Jenny sa...

Tack fina Jane! Jag lät faktiskt lamporna vara släckta en stund, för att vänja ögonen av det för mig ovana morgonljuset. Lyckades inte lösa några problem, men det var härligt att möta dagen.

Annika, att vara vanlig is the new black! Att vara tråkig is yesterdays news! ;)

Tack Eva! Det har varit en låååång arbetsdag. Skönt att äntligen få pusta ut i hemmets lugna vrå.

Kim, solen hade redan hunnit stiga över havet, men resan var ändå härlig!