torsdag 30 september 2010

Ett axplock av kontaktannonser i DN

"Jag är 53 år och skulle gärna vilja ha tag i en tjej, 45-50+, gärna lite mullig och snygg. Vi kan gå ut och ta varsin öl någon kväll. Jag kör lastbil."
Min kommentar: Ja lastbil är ju viktigt och att man tar "varsin" öl.

"Jag skulle vilja träffa någon tjej som kan sjunga och spela något instrument. Jag spelar elgitarr. Bor du på framsidan av Sverige med cowboystövlar, så hör av dig."
Min kommentar: Kvinnor i gympadojjor göra sig icke besvär. Även om du kan sjunga och spela instrument.

"Svensk kille söker en XXL-kvinna för att se vad det kan leda till."
Min kommentar: Ett förhållande av vikt kanske?

"Söker attraktiv kvinna, gärna med tajta jeans."
Min kommentar: Ja, för egenskaper är ju helt oviktiga när denimtyget skär in i grenen.

"Jag är en sportig förtidspensionär, 62 år, lugn, generös, omtänksam och kärleksfull. Gillar det mesta, att laga mat, resa m.m. Är mycket för jämställdheten, då får man mera tid över. Helst någon från Thailand."
Min kommenterar: "Mycket för jämställdheten", för då får "mannen" mer tid över. En ulv i fårakläder?

Finns mycket att välja på om man letar efter en man som kör lastbil och håller sig till sin egen öl, eller om man sjunger bra i ett par cowboystövlar, bär på några extrakilon (för vem vet vad det kan leda till), saknar personlighet men klär sig i tajta jeans eller är en Thailändska som kan tänka sig att sköta hemmet medan förtidspensionären är ute och reser.

12 kommentarer:

Evas värld sa...

Suck Jenny.... roligt skrivet om en verklighet som inte är fullt så rolig kanske alla gånger.

Jenny Lindgren sa...

Eva, jag ville egentligen inte göra mig rolig på någon annans bekostnad, vilket jag likväl ändå gör med mitt inlägg. Men jag tänkte att ingen av de läser min blogg och kan därmed inte heller bli sårade (hoppas jag). Jag fick mig dock ett skratt när jag läste vissa av annonserna. Men visst, det vilar något sorgligt över de också - ensamhet. Och den är ju inte alltid så lätt att bära...

carina@pocolococreativo sa...

Visst är det tragiskt, men jag vet inte om det är att göra sig rolig på någon annans bekostnad.
Jag känner inte så... för VAD menar de egentligen?

Jämställdhet, men helst någon från Thailand?
XXXL-kvinna?

Sofie B-C sa...

Haha! Du lyckas verkligen fånga den där lilla sprickan mellan sans och vansinne där så mkt av vardagen utspelas! Den sista annonsen slog rekordet, för min del, i dubbla signaler:)

Granne med potatisodlaren sa...

Jag sätter skrattet i halsen efter ett tag. Det är helt obegripligt att det finns män-iskor som lever så skyddat att de uttrycker sig så klumpigt. Men vad ska man göra. Dråpligt är det och skrattar det gör jag både med och mot.

Annika sa...

Har en väninna som dejtar på Match.com. Även där finns det spännande typer. Märkligt att det fortfarande finns kontaktannonser i tidningarna, trodde att alla gått över till nätet vid det laget.

Anneli sa...

Jag förstår att det är tufft i datingvärlden när jag läser det där. En del fniss måste du få i alla fall :D

Kvinna med mycket upplevt och ännu mera kvar att upptäcka. sa...

Du skall gärna åka motorcykel, ha ordnad ekonomi, vad det nu står för samt inte några gräl med Xet heller.....blir snart inte mycket kvar för oss ovanligt dödliga.

Monika Häägg sa...

De här gubbarna borde kanske läsa lite blog i stället?
Undrar om de har förstått hur pinsamma deras kontaktannonser är? Finns det någon som svarar på dem?

Jenny Lindgren sa...

Oj! Kul med så många kommentarer!

Carina, ordet "jämställdhet" förlorade liksom sin kraft efter det specifika önskemålet om nationalitet.

Sofie: Jamen precis! En ulv i fårakläder som sagt. Härligt att du fick dig ett skratt dock.

Granne-Eva: Jo, visst skrattar man, men visst vilar det också något sorgligt över annonserna. Det tycker nog även redaktören för DN:s kontaktannonssidor, som säkert gärna skulle peta i texterna om denne finge.

Annika: Ja, just det fascinerar mig också, att det är så många som fortfarande annonserar i tidningen (helsida!) när det finns så många dejtingsajter i dag. Känns liksom förlegat att mötas med en röd nejlika i bröstfickan. Och varför just nejlika förresten? Varför inte en solros? ;)

Anneli: Ja fnissa fick jag, men OBS! jag läser inte annonserna för att jag själv letar efter kärleken. Jag läser de för att jag tycker kontaktannonser är ett intressant fenomen. Kärleken får gärna komma till mig på ett mer naturligt sätt.

Hej "Kvinna med mycket upplevt och ännu mera kvar att upptäcka"! Kul att du tittar in och lämnar en kommentar. Ska titta in på din blogg också. Ja, kraven i annonserna är som i det här axplocket ytterst specifika. Men det var en som skrev "du får gärna vara smartare än jag, dock inte snyggare." Vad säger du om den?

Monika: Ja, det kan man verkligen undra! Men har man rätt sorts skor och klädstorlek, samt ett par tajta jeans och gillar lastbilar så kanske man gör det. Svarar alltså!

Jane Morén sa...

Vilka bra exempel du tagit fram på kontaktannonser, speciellt den där om jämlikhet och om jeansen. Ju äldre jag blir ju svårare är det för mig att tänka mig att kunna träffa någon genom att önska mig specifika egenskaper och tro att med de egenskaperna ska det klicka till. Min erfarenhet säger mig att jag brukar dras till något helt annat än egenskaperna, det är mer kemi än logik som får mig vild och galen;-). Väldigt avkylande är det att få en lista med egenskaper och företräden (kroppsliga och personliga) jag borde ha för att attrahera. Jag blir lätt rebell då. Jaha, du vill ha någon mjuk och rar: vrål;-, någon nätt: flytta på dig så jag får plats.

Jenny Lindgren sa...

Ja Jane, kemi är bra - och viktigt! Den kan ju uppstå vid de mest oväntade tillfällen. Den går liksom inte att locka fram hur som helst. Antingen finns den där eller inte. Men jag tror inte att den finns i ett par tajta jeans! ;)
Och visst sätter man sig på tvären om man plötsligt ska placeras i ett obekvämt fack: VRÅÅÅÅÅL!! Och F--K OFF!