torsdag 1 juli 2010

Vad är det som händer här?


Ja, vad är det som händer här egentligen, tänkte jag, när jag promenerade längs med Klarabergsviadukten och fick se folksamlingen som nyfiket tittade ner ifrån broräcket, ner mot Vasagatan. Man skulle kunna tro att det var en parad som passerade under bron, så nyfiket och andaktningsfullt som folk stod där och tittade.
Så vad var det som hände egentligen? Jo, det var ett gäng Securitasvakter som hade brottat ner två killar, höll de i ett hårt grepp mot marken så att de kved av smärta, vred sig och ropade: "Vi har inte gjort något! Snälla nån, ring den svenska polisen."
Jag tittade också ner, men äcklades snart av den allmänrådande stämningen, av fascinationen, av dreglet som rann längs mungiporna på "folkmobben". Kanske var killarna skyldiga till något, kanske inte... Jag ville i alla fall inte delta, från första rad, i någon odemokratisk domarbänk.
Människor måste verkligen ha händelselösa liv. Det är inte konstigt att just deckare är storsäljare inom både litteraturens och filmens värld.

4 kommentarer:

Monika Häägg sa...

Håller med dig! Tänt vad lite våld kan få människor att stanna upp.

Granne med potatisodlaren sa...

Väl rutet!

Madlar sa...

Huu, blir illa berörd av sånt. Ibland önskar jag att dessa personer hade förmågaa att stanna till o tänka på om det var de själva som i ett utsatt läge blev beglodda av okända människor. Nej, det där med empati kan vara en bristvara i vårt kicksökande samhälle.

Jenny sa...

Det kändes som något slags gemensamt frosseri. Lite som galdiatorspelen under Romarriket.