tisdag 6 juli 2010

Sjöfartsnytt


Skärgårdsbåten zick-zackar sig fram mellan finlandsfärjorna.


Jag tycker inte om stora färjor, de gör mig nervös. Ordet bogvisir, som jag lärde mig 1994, ger mig fortfarande kalla kårar. I övrigt talar jag inte båtspråk.

Men när skärgårdsbåten kommer så här nära en av färjorna är jag på väg att gå upp till kaptenen, ta över rodret och ropa:
- Babord! Knop! Durk! Kölsvin! Fender! Akterspegel!

6 kommentarer:

Evas värld sa...

Fy, de är stora! När barnen var små kryssade vi över farleden i en liten båt, med barn, vagn, mat och jag vet inte vad.... Det kändes galet många gånger! Glad att jag slipper det nu.

Jenny sa...

Förstår att du är glad över att slippa det Eva! Men det är rätt okej att kryssa runt på små farleder där man slipper se dessa fula metallschabrak.

Granne med potatisodlaren sa...

Inte kul att ha dem som utsikt när man är på landet. Och som du visar Jenny inte kul att åka med riktiga båtar när dessa hotell på vatten kommer rullande.
Bogvisir är så olycksbådande så när jag läser bogstek i köttdisken går det kalla kårar längs med ryggen. Sjötermer skulle man lära sig hos scouterna det gick inte så bra.

Jenny sa...

Jag gick också hos scouterna, men minns inte ett enda dugg om sjötermer. Råbandsknopar däremot... :)

Jane Morén sa...

Du har lyckats fånga stora färjornas massiva ocharm på bild! J

Jenny sa...

Ocharm är verkligen de rätta ordet!