måndag 26 juli 2010

Inte en själ, inte ens en råtta


Ett öde centrum, där inte ens råttorna prasslar i papperskorgarna.
Så ensam och utsatt vill jag aldrig mer känna mig.

7 kommentarer:

carina@pocolococreativo sa...

Jag vakar över dig ju! Här är jag ju sex timmar efter dig, jag är vaken och alert!♥

Evas värld sa...

Jag avskyr att höra bara mina egna steg mot asfalten. Älskade att bo i Paris där det alltid var befolkat runt omkring mig.

Madlar sa...

Nej, gå genast tillbaka in i värmen, ljuset o sorlet.

Jenny sa...

Carina, härligt att höra att du vakar över mig! Då känner jag mig genast mindre ensam.

Ja Eva, i Paris kände jag mig också trygg.

Madlar: Inne. Hemma. På plats. Allt är som det ska igen! :)

Kim M. Kimselius sa...

Det är läskigare att vara ensam i en stad än mitt ute i skogen. Kram Kim

Granne med potatisodlaren sa...

Det är som en overklighetskänsla när man vandrar i en öde stad. Men också lite spännande. Och ruskigt. Hoppas att du har en bra tisdag med en helt annan känsla.

Jenny sa...

Helt sant Kim!

Eva, tisdagen har varit mycket bättre.