tisdag 18 maj 2010

Ett betydande telefonsamtal

Jag skulle vilja att någon ringde till mig och sa:
- Jag har handlat mat till i kväll älskling!

Men det är helt tyst i luren. Stendött.

5 kommentarer:

Pia sa...

Håller med Dig! Det vore en underbar känsla.

Kram!

Annika sa...

Unnar er så detta.

carina@pocolococreativo sa...

Men Jenny, jag kommer ju snart, jag kan ropa genom skorstenen!

Jenny sa...

Eller hur Pia!

Annika, du har det bra du!

Carina, jag kommer lyssna efter dina rop! :)

Sofie B-C sa...

Åh, Jenny tack för din insiktsfulla kommentar tidigare. Jag har läst den flera gånger och får nya tankar varje gång. Kanske är gräset alltid grönare på andra sidan? När jag läste ditt Pippi Långstrump inlägg tidigare så tänkte jag att "där är en kvinna som vet hur livet ska levas"! Strax efteråt beställde jag en biljett till Sverige för att bo längre på egen hand på Österlen än vad jag vanligtvis tillåter mig att göra. Du vekar ha gjort ett modigt och viktigt beslut då du bröt upp från ditt förhållande och åkte till Paris. Det lät fantastiskt befriande -och rätt för dig, då. Nu handlar det väl kanske för dig, som oss andra kvinnor, om en balans mellan förhållande och frihet& självständighet -med ngn som ringer det där samtalet, men ändå ger plats åt din Långstrumska sida. Egentligen tror jag Särbo modellen verkar idealisk. Vad tror du?

Du frågade om min terapi-vinkel. Det är väl viktigt att understryka att jag lämnar terapihatten hemma när jag skriver här. Ger aldrig råd i jobbet, och skulle inte kunna blogga i England eftersom det nog lätt skulle uppstå missförstånd. Så, här är jag medmänniska, medförfattare i vår gemensamma bloggbok om livet:)