torsdag 22 april 2010

Vroom, vroom!!

En doft av bränt gummi.
Däck som slirar.
Ljudet skriker i öronen.
Tidshets. Omkörning.
Adrenalinet som pumpar.
Åtta män. En kvinna.
Och kvinnan, det är jag!
Gokart. Jag är biten. Liksom prins Carl Philip. Men där slutar övriga liknelser mellan mig och prinsen. För på gokartbanan, där är ALLA lika. Alla vill ju vinna!

10 kommentarer:

carina@pocolococreativo sa...

Det påminner mig om en vanlig gata, en vanlig dag, här i Puerto Plata!

Jenny sa...

Haha!! Då gäller det att hålla sig på rätt sida av vägen gissar jag?

Anneli sa...

Det låter så kul men jag har aldrig provat :)

Kram!

Evas värld sa...

Vad lustigt - det blir fart värre när du får körkortet då :)

Granne med potatisodlaren sa...

Vad kul det låter. Det är där man ska vara efter en jobbig dag. Då får alla motgångar en naturlig flyktväg. Skitfort.

Jenny sa...

Testa Anneli! Det var verkligen oväntat roligt! En perfekt flyktväg från vardag och regntunga dagar, såsom du skriver Granne-Eva.
Och visst finns det en risk Eva S, att jag blir en trafikfara när jag väl har den där "rosa lappen" i handen (till sommaren hoppas jag). Jag gillar tydligen höga hastigheter, om än under lagom kontrollerade former.

carina@pocolococreativo sa...

Din finns inga sidor på våra vägar. :-)

Jenny sa...

Som på gokartbanan alltså. Jag börjar bli riktigt avis Carina! ;)

carina@pocolococreativo sa...

Du får komma hit och hälsa på!

Jenny sa...

Ja, så får det bli! Och som jag ska köra - som en galning! ;)