Varför jag börjar blogga igen
Känner att det är på sin plats att jag förklarar mitt utträde från bloggen och varför jag börjar igen.
Mitt utträde handlade framför allt om det jag skrev den 9 februari då jag sa tack och adjö till bloggen: att jag var "mätt" på sociala medier. Det är jag inte längre, även om jag inte har öppnat mitt Facebookkonto än... Ett medie i taget.
Jag saknar bloggandet helt enkelt; att mötas, skriva, läsa och kommentera andras tankar och funderingar. Jag har varit inne och "tjuvläst" flera gånger på mina forna - och förhoppningsvis fortfarande - bloggvänners inlägg.
Dessutom känner jag mig glad, starkare än på länge, och känner att jag har mycket som jag vill dela med mig av från mitt liv. Bara under den här månaden, då jag varit "bloggfri", har det hänt massor av roligt som jag gärna velat skriva och berätta om. Hade jag fortsatt blogga hade jag till exempel kunnat berätta om den där lördagen när jag anlitade en snöskottarfirma och fem karlar kom hem till mig och skottade rent mitt tak från snö eftersom jag tyckte att det "sjöng" och knakade oroväckande i huskonstruktionen. Eller så hade jag skrivit om mina tankar kring sexismen inom teaterns värld med hänvisning till artikeln i senaste numret av tidningen Filter - vilken j-vla tur att jag ändå inte satsade på en karriär inom teatern. Eller att jag blev så himla glad när en läsare av tidningen som jag själv är chefredaktör för, ringde för att tala om vilken "jävla bra" tidning det är efter att nya numret hade utkommit - jag blev ju så stolt! Eller en uppföljningskommentar om Lill-Babs falukorvsutdelning på Coop den där fredagkvällen som jag skrev om i början av februari. Det visade sig att hon marknadsförde sitt eget korvmärke. Det gjorde det en smula mindre märkligt, men bara en smula...
Ja, lite smått och gott om vad jag kunde ha skrivit om, men inte gjorde. Hoppas nu innerligt att jag kan ta upp tråden med mina bloggvänner igen så att samtalet kan fortsätta som förut. Har saknat er!
Mitt utträde handlade framför allt om det jag skrev den 9 februari då jag sa tack och adjö till bloggen: att jag var "mätt" på sociala medier. Det är jag inte längre, även om jag inte har öppnat mitt Facebookkonto än... Ett medie i taget.
Jag saknar bloggandet helt enkelt; att mötas, skriva, läsa och kommentera andras tankar och funderingar. Jag har varit inne och "tjuvläst" flera gånger på mina forna - och förhoppningsvis fortfarande - bloggvänners inlägg.
Dessutom känner jag mig glad, starkare än på länge, och känner att jag har mycket som jag vill dela med mig av från mitt liv. Bara under den här månaden, då jag varit "bloggfri", har det hänt massor av roligt som jag gärna velat skriva och berätta om. Hade jag fortsatt blogga hade jag till exempel kunnat berätta om den där lördagen när jag anlitade en snöskottarfirma och fem karlar kom hem till mig och skottade rent mitt tak från snö eftersom jag tyckte att det "sjöng" och knakade oroväckande i huskonstruktionen. Eller så hade jag skrivit om mina tankar kring sexismen inom teaterns värld med hänvisning till artikeln i senaste numret av tidningen Filter - vilken j-vla tur att jag ändå inte satsade på en karriär inom teatern. Eller att jag blev så himla glad när en läsare av tidningen som jag själv är chefredaktör för, ringde för att tala om vilken "jävla bra" tidning det är efter att nya numret hade utkommit - jag blev ju så stolt! Eller en uppföljningskommentar om Lill-Babs falukorvsutdelning på Coop den där fredagkvällen som jag skrev om i början av februari. Det visade sig att hon marknadsförde sitt eget korvmärke. Det gjorde det en smula mindre märkligt, men bara en smula...
Ja, lite smått och gott om vad jag kunde ha skrivit om, men inte gjorde. Hoppas nu innerligt att jag kan ta upp tråden med mina bloggvänner igen så att samtalet kan fortsätta som förut. Har saknat er!
Kommentarer
Detsamma Eva från norr! :)
Jag vill läsa massor om din trädgård! Har du fått ha den ifred för älgar, rådjur och harar?
Och grattis till allt det roliga som hänt. Jag kanske också ska sluta blogga ett tag och köpa en lott istället...
Trädgården har fått vila i fred, bara lite söta rådjursspår - ända upp på verandan till och med! Men det är ju bara trevligt.
Jane, detsamma till dig! Ser fram emot att gissa mig till var dina bilder är tagna. :)
Kul att du är tillbaks!