onsdag 24 mars 2010

En svennekaffe, tack!

När vet man att man är typen som föredrar kaffe latte gjord på ångskummad sojamjölk, extra varm, med kardemumma på toppen? Det var i alla fall vad kvinnan som stod före mig i kön på Wayne's Coffee beställde i morse. Hon sa det också på ett sånt sätt så att man förstod att hon sagt det hundratals gånger förut.
När insåg hon att hon föredrog den blandningen framför andra?
Själv tog jag en helt vanlig latte, utan att reflektera över mjölkval eller temperatur. Tog inte ens någon krydda som extra tillbehör. Kände mig väldigt enkel - och svennig!

10 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Hon har kanske läst en del lättsamma böcker med goda råd om hur man ska dricka sitt kaffe? Jag hänger inte med längre. Nöjer mig med att vallfärda till Sveavägen/Rådmansgatan för en god kopp italienskt.

Jenny sa...

Kan det vara Sosta Espresso Bar du menar? Känner man till det stället behöver man ju inte känna till något annat.

Granne med potatisodlaren sa...

Ja så heter den. De har det bästa kaffet i landet. Kan inte passera huvudstan eller Sveavägen utan att ställa mig i baren och dricka en kopp med en underbar Fiatnougat.

Evas värld sa...

Starkt ska kaffet vara. Och hett! För det mesta på Waynes och liknande ställen smakar kaffet ljummen välling och jag hatar det!

Jane Morén sa...

Jag föredrar kaffet svart som det är utan vare sig socker och definitivt inte mjölk, vad är man då?

Jenny sa...

Jane, då är man en supersvenne! ;)

Eva S, kan hålla med dig om att kaffet på Wayne's inte är det bästa i stan. Sosta som Granne-Eva rekommenderar är desto bättre - eller espresson på Tintarella di Luna.

Jane Morén sa...

Härligt, det är sällan jag kvalar in till något som är Svenne och nu även Supersvenne, en riktigt stor fjäder i hatten;-)

Jenny sa...

En plym till dig Jane!

Patrizia sa...

Hej Jenny
hittade DIN blogg tillslut!

varför finns alla dessa kaffesorter egentligen? när kaffe är som bäst utan någonting i!
förutom lite socker i espresson möjligtvis ;)

Jenny sa...

Nämen, vad kul Patrizia - att du hittade mig! Och visst är det så, att styrka kräver sötma. ;)
Vi ses via bloggarna, tills nästa gång vi möts.