söndag 7 februari 2010

Brist på lojalitet

Googlar på ordet lojalitet. De flesta träffar handlar om lojaliteten till en arbetsgivare. Inte mycket står skrivet om lojaliteten till en vän eller kanske ännu viktigare, en kärlekspartner.
Det säger en del om vår tid, vårt samhälle och dessvärre om mitt liv.

6 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Våra prioriteringar sucks! Lojalitet är det viktigaste i alla förhållanden.

Jenny sa...

Ja, "sucks" är ordet Eva!

Evas värld sa...

Ack ja, du Jenny... tillit är det finaste ord jag vet. Tillit var det jag ville ha, det jag trodde att jag hade. När den bara går i tusen bitar och visade sig vara en illusion då känns det inte lätt. Jag vet. Och det känns som om jag fick många sår som har svårt att läka då, när tilliten bara splittrades.

Jenny sa...

Ja, tillit är svårt... Om man redan har problem med tilliten, blir det inte lättare att bygga upp den, om man känner att lojaliteten inte finns där. Då rasar liksom allt!

Jane Morén sa...

Lojalitet är ett mycket fint ord. Jag tycker det är viktigt att vara just lojal och pålitlig och tror att det är viktigt att vi värnar de orden och deras innebörd. Därutöver kommer det alltid att finnas människor som sviker löften för att vinna något och det finns också personlighetsstörda som inte ens förstår vad sådana ord eller åtaganden innebär även om de säger sig göra det. Också om man har relationer med missbrukare av något slag, då kan man vara säker på en enda sak: man kommer bli sviken, de kommer att ljuga och bedra för att kunna fortsätta missbruka. Det ligger i missbrukets natur och beroendet som går före allt annat.

Annika sa...

Lojalitet borde vara självklar men är det inte. Vi ska därför vara rädda om de människor som äger förmågan att vara lojala men inte kräva att de ska vara det in absurdum. Nu lät detta konstigt inser jag men åtminstone jag förstår vad jag menar...