tisdag 9 februari 2010

Ajöken, jag lägger ner!

Jag lägger ner bloggandet. Kanske bara för en tid, kanske för alltid. Något har förändrats inom mig. Kan inte sätta fingret på vad.

Tack för fina bloggvänskaper, alltid med små omtänksamma, roliga och uppmuntrande kommentarer. Jag tittar in på era bloggar, läser och lämnar en liten kommentar någon gång.

För er som har mig som vän på Facebook så har jag lagt ner den sidan också. Det kanske är så att jag har fått en överdos av sociala medier helt enkelt.

Vill du komma i kontakt med mig nås jag på: jeli9@hotmail.com

Kram,
Jenny

10 kommentarer:

Granne med potatisodlaren sa...

Jenny, det var svårt att ge en positiv kommentar till detta. För det finns ingen. Jag hoppas få läsa dina funderingar i ett annat media. All lycka från älvens strand.

Jane Morén sa...

Nej vad tråkigt!!! Verkligen jättetråkigt, som att någon granne man gillar flyttar! Varför vill jag fråga men det tänker jag inte göra för det är din ensak. Hoppas du kommer tillbaka, kommer sakna dig!

carina@pocolococreativo sa...

Nämen! Bara så där och så bums? Men det är ju bums för mig förstås, säkert inte för dig!
Vad synd för mig i alla fall, jag som just börjat att läsa dina små underfundiga inlägg.

Men jag förstår att du måste göra som du själv känner, det är allra viktigast.

Evas värld sa...

Jenny - jag kommer att sakna dina kloka roliga inlägg. Hoppas på att du kommer tillbaka. Kram!

Anne sa...

Men Jenny.... trist känns det som, men jag kan förstå ditt beslut.

Kram Anne

Sofie B-C sa...

Åh Jenny!
Rent själviskt så känner jag mig "berövad"! Jag har hyst många olika känslor ang den här typen av bloggkontakt. Rent generellt så har jag klagat över mediet som ytligt, marknadsföringsaktigt och ibland helt vansinnigt i form av en massa helt okända människor som sitter och "pratar" rakt ut i luften! Ingenting direkt tilltalande, m a o.
Men, med tiden tycks ett mönster bildats där det verkligen är människor som "samtalar" som mötts regelbundet. Människor som man verkligen är intresserad av, vill höra vad de tycker och tänker! Av geografiska och hitills gängse omständigheter skulle jag aldrig "träffat" dig, Annika och de fina Evorna och de andra som utbyter tankar här regelbundet. Vi har säkert alla geografiskt nära grannar och bekanta att prata med "när andan faller på". Men gnm internet har vi kunnat "titta in till varandra" på detta märkligt "connected" sätt -och liksom "över en kopp kaffe" på ett gammeldags sätt på samma gång; När som helst knackar det på dörren och ngn annan gemensam vän tittar in ... från Sydamerika, Frankrike, Norrland, Stockholm .... England osv!

Ja, som tur är behöver ju inte kontakten brytas! Tack för email.
Vi hörs:)

Annika sa...

Livet har olika faser och du lämnar en nu för en ny! Spännande... Take care!

Jenny sa...

Jag såg allas era kommentarer i min mailbox och kände att jag bara måste, behövde och ville svara.

Jag blir alldeles rörd över all denna fina respons på mitt inlägg "Ajöken". Det hade jag inte väntat mig. Blir till och med lite sorgsen och känner redan saknad efter våra nästan dagliga "samtal" när vi "tittat in hos varandra", som Sofie så bra uttrycker det, för att läsa om varandras funderingar, lyckostunder, reflektioner, upplevelser, om livets toppar och dalar, om att det kan vara svårt ibland. Och bilder! Alla dessa vackra bilder från norr hela vägen till Västindien, med en sväng över Södermalm.
Annika avslutar dock på ett bra sätt - ja, jag lämnar en fas för att gå in i en annan. Det är i alla fall det jag strävar efter. Kanske hittar jag tillbaka till bloggen igen och berättar mer om den.

Stor kram till er allihopa!
Jenny

Pia sa...

Skulle vilja kunna lägga in en bild här som visar saknaden som blir efter Dig... men jag önskar Dig en härlig ny kreativ fas i livet istället.
Vem vet, Du kanske dyker upp igen

Varmaste kramarna,
Pia

A home far away sa...

Och jag som just hittat hit till din fina blogg!

Kram Gunilla i Singapore