Kuggar för andra gången

I dag är en sån där dag då allt känns motigt och varför skulle det inte kännas motigt när jag kuggar på uppkörningen för andra gången i rad. Jag är tydligen en usel bilförare. Och inte stärks självförtroendet heller efter varje nedslag. Är det inte otydliga placeringar så är det för att jag inte anpassat körningen efter eco-driving eller så har jag tittat på växelspaken en gång för mycket eller... Ja, ni hör ju själva!
Efter den här uppkörningen fällde jag dock inga tårar, som förra gången då jag tyckte att jag kört felfritt. Istället blev jag förbannad på uppköraren och frågade om de får bonus så här inför jul om de nekar tillräckligt många. Det var inte så schysst av mig, fast i ärlighetens namn så skiter jag i det just nu. Hela vägen till Södertälje hade jag åkt, med pendeltåg, betalat 1 100 kronor för uppkörningen och nu fick jag ta mig hela vägen tillbaka in till stan och ut ur stan igen, för att komma hem, dock utan den där rosa lappen. En resa som tog nästan två och en halv timme på grund av trafikkaos som orsakades av snöovädret. Inte konstigt att jag kuggade kanske?
När jag väl kom hem kände jag sorg över att ingen fanns där för att ge mig en tröstande kram eller ljuga ett uppmuntrande: "Du tar det nästa gång". Och trots att jag var vrålhungrig och egentligen bara ville krypa in i mina myskläder, värma upp gårdagens spagetti bolognese och misströsta, tog jag fram snöskyffeln och gav mig ut i kylan igen. Skottade hela uppfarten, ända fram till huset, som hade ett två decimeter tjockt lager av snö.
Så i dag känner jag sorg för att jag inte klarade uppkörningen, för att jag lever ensam och kommer hem till ett tomt hus, tvingas skotta snö i mörkret, när jag mest av allt behöver en tröstande famn. Jag vann inte ens på trisslotten som jag köpte för att muntra upp mig själv med.
Får man tycka så här synd om sig själv?

Kommentarer

Pia sa…
Men åh, vad jag önskar att jag kunde vara där och ge Dig en kram nu Jenny!
Man FÅR tycka så synd om sig själv när livet känns motigt, men jag är övertygad om att Du grejar den där rosa lappen snart.

Stor varm kram!
Pia
Det är mycket svårare nu, att ta körkort, än förr. Mina kompisar har ibland tagit sig till mindre platser för att köra och köra upp. Inte för att provet är lättare, men omgivningen är mindre hetsande. Jag kämpade på min tid och klarade av uppkörningen, på håret, andra gången. Och det var för att jag skulle åka till Paris nästa dag. Det jag lärde mig då, var att förbereda sig för och att köra upp är ett jobb ett jobb på heltid.
Lycka till Jenny.
Jenny L sa…
Tack Pia! Det värmer. Förhoppningsvis är det min tur snart.

Ja Eva, det är verkligen ett heltidsjobb. Jag är så trött på allt som har med bilar och bilkörning att göra: körbanor, placeringar, eco-driving, de tre tittarna, blinka, körfältsbyte, vägmärken, hastigheter, fartdårar, dragläge, väglag, anpassad körning, vänstersväng... Well, the list goes on and on and on.
En stor tröstkram till dig Jenny! Och vet du vad? Jag tror att du är en bättre bilförare än vi andra. Eco-driving och otydliga placeringar vet jag inte ens vad det är. Fast jag förstår att du ibland blir trött på att alltid vara duktiga Jenny som ska klara allt.
Du behöver övningsköra med vanligt folk. Har du någon att göra det med?
Hittade till dig genom Pia..

Vad tråkigt att du inte klarade uppkörningen.. Och JA man får tycka synd om sig själv ibland och det har du helt rätt till idag..

Nästa gång.. DÅ är det din tur..

Kram
Mia
Åh Jenny vilka elaka bilskolellärare!!! Kan du inte åka till en snäll liten stad och köra upp? Jag är helt säker på att du kör utomordentligt. Här kommer en tröstekram till dig. Jag vet hur det känns att komma hem till ett mörkt och ensamt hus när allt gått åt skogen. Men du vet som Scarlett sa: Tomorrow is another day!
Och tänk på vad enastående det är att kämpa som du gör - jag som inte ens har körkort är fylld av beundran.
Jane Morén sa…
Klart du får tycka synd om dig, en riktigt motig dag, gud vad tröstlöst att åka långa vägen kommunalt utan rosa lapp. Hade du åtminstone haft en bil hade du kunnat skrika, gråta och svära hela vägen hem. (Fast då hade du ju haft körkort, så jag snackar, men i alla fall, du kunde fått skjuts med någon och tagit ut alla känslorna på en gång, nu var du tvungen att trycka ner de under så lång tid). Jag tog körkort när jag var 19. Tredje gången klarade jag mig. Teorin var lätt men jag blev nervös av inspektören och alla andra som satt i bilen och också skulle köra upp.
Jenny L sa…
Tack Annika, Nattmia (roligt att du hittade hit), Eva och Jane! Vad härligt att ens bloggvänner kan ge så mycket tröst.
Det är så otroligt frustrerande, tröttsamt, att det ska vara så svårt att ta körkort. Jag blir så himla nervös när jag ska bedömas på det där sättet. Och vet ni, nu måste jag även ta om teoriprovet eftersom det går ut efter två månader och i dag var sista dagen. Suck! Det känns nästan som att Vägverket vill att man ska misslyckas.

Ps. Jane, jag tog ut min besvikelse när jag väl kom hem. Jag har nog aldrig skottat så frenetiskt tidigare. Snön yrde omkring mig!
MaHi sa…
Hej Jenny, det var tråkigt att höra om körkortet. Om jag skulle köra upp idag skulle jag misslyckas rejält. Kommer ihåg när jag tog körkort i Californien. Hade övningskört ett par gånger med automatväxel och körde upp med manuell växel, bäddat för misslyckande. Det var en cool reagge typ som var körlärare som upprepade "it's cool baby" för varje grovt fel jag gjorde. Till slut var jag inte så cool längre när jag tittade över axeln och kärde över ett övergångsställe. Klarade inte körkortet den gången även om han komenterade att, "Jag ser att du kan hantera en bil, men det här med övergångsstället var lite för mycket." Fick köra upp en gång till och lyckades då. Vet inte om jag egentligen gjorde mindre fel då eller om det var dagsformen hos körläraren, ibland verkar det vara ett lotteri. När jag körde upp i Sverige var körlärararen i ett chocktillstånd efter att ha kört upp med en 80-årig man, just innan mig. Det verkade ha varit en "helvetesresa" så i jämförelse med honom var jag väl en bilförargudinna. Lycka till nästa gång. Har du prövat en annan körskola? Kram M
Jenny L sa…
Vad roligt det är att ta del av alla era erfarenheter av körlektioner, kuggningar och missar. Det får mig att känna mig mindre ensam.
Mahi, "lotteri" är det rätta ordet. Jag kommmer antagligen att åka iväg ett par dagar och ta intensivlektioner och sedan köra upp. Men det blir först i slutet av februari. Tills dess får jag fortsätta planera för att passa bussar som går en gång i timmen och likt en pensionär rulla min dra-matenväska på bussen mellan huset och köpcentret för att storhandla. Men det går det också.

Populära inlägg