Kuggar för andra gången
I dag är en sån där dag då allt känns motigt och varför skulle det inte kännas motigt när jag kuggar på uppkörningen för andra gången i rad. Jag är tydligen en usel bilförare. Och inte stärks självförtroendet heller efter varje nedslag. Är det inte otydliga placeringar så är det för att jag inte anpassat körningen efter eco-driving eller så har jag tittat på växelspaken en gång för mycket eller... Ja, ni hör ju själva!
Efter den här uppkörningen fällde jag dock inga tårar, som förra gången då jag tyckte att jag kört felfritt. Istället blev jag förbannad på uppköraren och frågade om de får bonus så här inför jul om de nekar tillräckligt många. Det var inte så schysst av mig, fast i ärlighetens namn så skiter jag i det just nu. Hela vägen till Södertälje hade jag åkt, med pendeltåg, betalat 1 100 kronor för uppkörningen och nu fick jag ta mig hela vägen tillbaka in till stan och ut ur stan igen, för att komma hem, dock utan den där rosa lappen. En resa som tog nästan två och en halv timme på grund av trafikkaos som orsakades av snöovädret. Inte konstigt att jag kuggade kanske?
När jag väl kom hem kände jag sorg över att ingen fanns där för att ge mig en tröstande kram eller ljuga ett uppmuntrande: "Du tar det nästa gång". Och trots att jag var vrålhungrig och egentligen bara ville krypa in i mina myskläder, värma upp gårdagens spagetti bolognese och misströsta, tog jag fram snöskyffeln och gav mig ut i kylan igen. Skottade hela uppfarten, ända fram till huset, som hade ett två decimeter tjockt lager av snö.
Så i dag känner jag sorg för att jag inte klarade uppkörningen, för att jag lever ensam och kommer hem till ett tomt hus, tvingas skotta snö i mörkret, när jag mest av allt behöver en tröstande famn. Jag vann inte ens på trisslotten som jag köpte för att muntra upp mig själv med.
Får man tycka så här synd om sig själv?
Efter den här uppkörningen fällde jag dock inga tårar, som förra gången då jag tyckte att jag kört felfritt. Istället blev jag förbannad på uppköraren och frågade om de får bonus så här inför jul om de nekar tillräckligt många. Det var inte så schysst av mig, fast i ärlighetens namn så skiter jag i det just nu. Hela vägen till Södertälje hade jag åkt, med pendeltåg, betalat 1 100 kronor för uppkörningen och nu fick jag ta mig hela vägen tillbaka in till stan och ut ur stan igen, för att komma hem, dock utan den där rosa lappen. En resa som tog nästan två och en halv timme på grund av trafikkaos som orsakades av snöovädret. Inte konstigt att jag kuggade kanske?
När jag väl kom hem kände jag sorg över att ingen fanns där för att ge mig en tröstande kram eller ljuga ett uppmuntrande: "Du tar det nästa gång". Och trots att jag var vrålhungrig och egentligen bara ville krypa in i mina myskläder, värma upp gårdagens spagetti bolognese och misströsta, tog jag fram snöskyffeln och gav mig ut i kylan igen. Skottade hela uppfarten, ända fram till huset, som hade ett två decimeter tjockt lager av snö.
Så i dag känner jag sorg för att jag inte klarade uppkörningen, för att jag lever ensam och kommer hem till ett tomt hus, tvingas skotta snö i mörkret, när jag mest av allt behöver en tröstande famn. Jag vann inte ens på trisslotten som jag köpte för att muntra upp mig själv med.
Får man tycka så här synd om sig själv?
Kommentarer
Man FÅR tycka så synd om sig själv när livet känns motigt, men jag är övertygad om att Du grejar den där rosa lappen snart.
Stor varm kram!
Pia
Lycka till Jenny.
Ja Eva, det är verkligen ett heltidsjobb. Jag är så trött på allt som har med bilar och bilkörning att göra: körbanor, placeringar, eco-driving, de tre tittarna, blinka, körfältsbyte, vägmärken, hastigheter, fartdårar, dragläge, väglag, anpassad körning, vänstersväng... Well, the list goes on and on and on.
Du behöver övningsköra med vanligt folk. Har du någon att göra det med?
Vad tråkigt att du inte klarade uppkörningen.. Och JA man får tycka synd om sig själv ibland och det har du helt rätt till idag..
Nästa gång.. DÅ är det din tur..
Kram
Mia
Och tänk på vad enastående det är att kämpa som du gör - jag som inte ens har körkort är fylld av beundran.
Det är så otroligt frustrerande, tröttsamt, att det ska vara så svårt att ta körkort. Jag blir så himla nervös när jag ska bedömas på det där sättet. Och vet ni, nu måste jag även ta om teoriprovet eftersom det går ut efter två månader och i dag var sista dagen. Suck! Det känns nästan som att Vägverket vill att man ska misslyckas.
Ps. Jane, jag tog ut min besvikelse när jag väl kom hem. Jag har nog aldrig skottat så frenetiskt tidigare. Snön yrde omkring mig!
Mahi, "lotteri" är det rätta ordet. Jag kommmer antagligen att åka iväg ett par dagar och ta intensivlektioner och sedan köra upp. Men det blir först i slutet av februari. Tills dess får jag fortsätta planera för att passa bussar som går en gång i timmen och likt en pensionär rulla min dra-matenväska på bussen mellan huset och köpcentret för att storhandla. Men det går det också.