torsdag 19 november 2009

Behov av bitring

Ska man bita ihop och harva på eller bryta upp och söka nytt? Det krävs en slitstark bitring om jag ska orka fortsätta i samma spår.

9 kommentarer:

Pia sa...

Den frågan ställer jag mig ofta, men mitt sunda förnuft säger mig att det inte är bra med bitringar. Kan lätt bli lika vanebildande som en napp!

Evas värld sa...

Bit framför allt inte ihop, det ger bara huvudvärk. Säg ifrån. Lugnt och bestämt. Det är att respektera sig själv och det måste man göra.

Annika sa...

Håll ögon och öron öppna samtidigt som du biter ihop...

Jane Morén sa...

Det beror ju på. Vissa perioder i ett liv är som barfotamarsch uppför ett stenigt berg man bara måste klara av, det är slit släp och stupa i säng dödstrött för att få fram mat på bordet och hus att ställa bordet i. Det kanske inte finns så mycket val, precis just då, man vet att är man bara tapper just nu kommer nya möjligheter. Handlar det om något annat där man faktiskt har ett val, då måste man ju våga bryta upp för att kunna vinna något.

Jenny sa...

Kloka ord från er alla! Tvingas censurera mig om exakt vad saken gäller, utifall att...
Men jag tänker inte låta mig själv bli beroende av en bitring. Det får duga tillsvidare, tills nya möjligheter öppnar sig.

Mahi sa...

Jag vet ju inte vad din situation är. Om man har "duktigaflickansyndromet" eller andra små egenheter man pysslar med är det oftast en del små förändringar som kan göra en stor förändring i hur man upplever situationen. Jag har ofta tänkt att jag ska "jump ship" men det har för mig inneburit att jag flyr mig själv. Har lärt mig säga nej, ingen annan kommer att göra det åt mig har jag upptäckt. Det har gjort en jättestor skillnad och jag får fortfarande göra det jag älskar.

Evas värld sa...

Kom ihåg vad Gun sa till dig: "Världen väntar på dig, Jenny." Du har chans i detta skede av livet att pröva vingarna. Det är inte fel att göra det. Jag vet någon som fällde ihop sina vingar alldeles för länge...

Anne sa...

Jag tänkte så jag också... det beror ju på vad det handlar om! Det är ju viktigt att säga ifrån om något inte känns rätt! Det är att ta ansvar själv i situationen.

Jenny sa...

Tack återigen för kloka ord.
Mahi, kanske är det "duktiga-flickan-syndromet" fast jag tror nog att det främst är andra små egenheter. Jag har svårt när människor utövar makt på mig, bestämmer och inte respekterar mina åsikter, men där är jag knappast unik. Men visst, jag behöver nog lära mig att säga nej lite tydligare och inte "jump ship".
Eva, jag vill pröva mina vingar, men jag vet inte riktigt åt vilket håll jag ska flyga.
Anne, ja ansvaret ligger på mig. Det är det mogna (modiga) sättet att hantera situationen. Men om man redan vet vilken respons man kommer få så känns det nästan meningslöst att ens försöka, eller?