Vemod efter grannens utflytt

Mina grannar som bor i huset mitt emot har flyttat. Det känns lite vemodigt trots att jag bara har bott i det här området i fyra månader. Den 18-åriga dottern i familjen var den första i grannskapet som hälsade mig välkommen när jag flyttade in i början av sommaren. Jag stod och rensade ogräs när hon kom gående upp för tomten. Det var rart!
Trots den korta tid vi levde som grannar hann jag faktiskt lära känna dem lite grann. Mer än någon av de andra familjerna i området - jag är den enda som bor själv.
Helt oväntat fick jag ta över några av deras trädgårdsredskap - en löv- och en gruskratta, två sorters spadar och en snöskyffel - saker de inte längre behöver då de flyttar från hus till lägenhet.
I 25 år har de bott här. Ett kvarts sekel! Jag undrar hur länge jag kommer bo i mitt hus? Tjugofem år känns som en väldigt lång tid.
Nu står deras hus öde och tomt, väntar på att de nya ägarna ska flytta in. Ett yngre par med ett litet barn. Jag är inte längre den sist nyinflyttade på den här grusvägen, men jag är fortfarande den ende som bor själv.

Kommentarer

Populära inlägg