lördag 26 september 2009

Höstlöv - ett evighetsarbete

En sån underbar höstdag! Har krattat löv och pysslat med trädgården. Att monotont stå och kratta är terapeutiskt. Allvarliga liksom triviala tankar hinner passera förbi.

En trivial tanke: varför blir löven röda på hösten? Jag hittar en förklaring i en vetenskaplig artikel på DNs nätupplaga. För att ge en mycket kortfattad resumé av artikeln så är den röda färgen troligen en varningssignal till skadeinsekter.

En allvarlig tanke: det är rätt meningslöst att kratta löv. Fortfarande hänger många blad kvar på träden. Det dröjer tills de slutar falla. Är krattandet ett idiotiskt evighetsarbete? Hittar ingen vetenskaplig förklaring på nätet för krattfenomenet.

4 kommentarer:

Annika sa...

Krattar löv gör man för att det är en romantisk syssla! Att man sedan får grym träningsvärk av det är ju inget som syns utåt...

Anne sa...

Precis den frågan om de röda löven ställde jag mig också för någon dag sedan. Jag ska genast läsa artikeln du länkar till... Och krattandet har en meditativ verkan och marken behöver få luft innan den åter skall täppas till av nya löv.

Jenny sa...

Ja, krattandet ger en romantisk bild på något sätt. Man känner sig också väldigt nöjd att man utfört kroppsarbete. Men i morse när jag tittade ut genom fönstret låg en början till ett gult lövtäcke på gräsmattan åter igen. Det blir väl till att kratta nästa helg också, om jag ska fortsätta lufta marken, som du skriver Anne. Hur länge måste jag göra det?

Annika sa...

Du kan lämna kvar några löv så att också maskarna får sitt!