Lite om utfyllnadsord så att säga
Ibland blir det så uppenbart när nån använder utfyllnadsord som ett slags omedvetet mantra. Vanliga såna ord är typ, liksom, alltså och väl. Men det kan även vara upprepningar av en sammansatt rad av ord som "så att säga" eller "om man säger". När nån använder det ofta och hela tiden blir det så märkbart och ganska irriterande.
Helt nyligen var jag på en utbildning där kursledaren gång på gång upprepade uttrycket "Är ni med på det?" Efter varje nytt inlärningsmoment avslutade han med den frasen och nån i gruppen tvingade fram ett svagt ja. Till slut hörde jag inte vad han sa utan började istället räkna alla gånger som han sa "Är ni med på det?" Jag slutade räkna efter ett tag.
En annan gång, vid ett helt annat kurstillfälle, var det en föreläsare som avslutade varje mening med orden "så att säga". Det blev liksom lite tjatigt så att säga.
Är ni med på det?
Helt nyligen var jag på en utbildning där kursledaren gång på gång upprepade uttrycket "Är ni med på det?" Efter varje nytt inlärningsmoment avslutade han med den frasen och nån i gruppen tvingade fram ett svagt ja. Till slut hörde jag inte vad han sa utan började istället räkna alla gånger som han sa "Är ni med på det?" Jag slutade räkna efter ett tag.
En annan gång, vid ett helt annat kurstillfälle, var det en föreläsare som avslutade varje mening med orden "så att säga". Det blev liksom lite tjatigt så att säga.
Är ni med på det?
Kommentarer