måndag 13 juli 2009

En "mat-och-sovklocka" skulle hjälpa

Varför är jag alltid så trött på dagarna när jag måste vara alert, och superpigg på kvällarna när jag borde gå och lägga mig? Jag skulle behöva figuren Skalmans "mat-och-sovklocka".

4 kommentarer:

Maria Herngren sa...

Det där känner jag igen. Det finns helt enkelt två sorters människor - kvällspigga och morgonpigga - men samhället är mest ordnat efter den ena gruppen. Men jag villinte ha mat och sovklocka, utan är djupt tacksam för min kvällsrytm som gett mig mycket härlig egentid för andra saker i livet.
Och Jenny, kul, nu har jag hittat din blogg genom Eva. Här ska läsas (fast antagligen först om tio dagar eftersom jag far på semester imorrn).
Kram
Maria

Jenny sa...

Hej Maria! Vad kul att du hittade mig. Har du en blogg? Jag kommer i alla fall inte in på den när jag klickar på ditt namn.
Det där med att samhället är ordnat efter den morgonpigga gruppen tycker jag är orättvist, till och med odemokratiskt. För vad kan man göra åt att man har fötts till nattuggla?

Maria Herngren sa...

Jag hade en blogg, men tröttnade och stängde ner den (i alla fall i träda/vila) för några veckor sedan), kändes inte riktigt som min grej.
Javisst är det orättvist med morgonpiggasamhället. Ändå är det nog mycket bättre nu än förr, då kvällspigga människor mer sågs som en dålig sort tror jag. Men dem det här morgonpigga samhället slår värst mot är nog alla ungdomar som dessutom har en biologisk än senare rytm - vilket forskare och läkare påpekat också att de borde få börja skolan långt senare fram på förmiddagen. Vi andra som blivit vuxna kanske ibland kan försöka söka oss (och få) jobb där man inte måste börja sju var morgon utan kan flexa lite mer.

Jenny sa...

I såna fall så tillhör jag gruppen ungdomar fortfarande, för det är ingen skillnad på min trötthet idag än för tjugo år sedan ;-)
Jag tycker fortfarande att det känns som att det anses mer hedervärt att vara en morgonperson än en kvällsmänniska. Om man skickar ett jobbmail klockan sju på morgonen så betraktas man som en arbetsmyra. Men ett sent skickat mail är det ingen som lyfter på hatten för.