När jag knackade på hemma hos Martin Ljung

En fantastisk skådespelare har gått ur tiden - Martin Ljung. Jag minns honom allra mest från barnprogrammet "Farbror Frippes skafferi" från 70-talet. Det var mitt absoluta favoritprogram! Jag bara älskade när han botaniserade bland filmburkarna i sitt skafferi. De var ju så många och så fina! Och som liten flicka trodde jag på fullaste allvar att filmerna kom ur burkarna. Det var härliga tider det!
Min morbror bodde vid den här tiden granne med Martin Ljung i ett bostadshus på Östermalm i Stockholm, till och med på samma våningsplan. Och här såg jag min chans! Kavat ringde jag på dörren till Martins lägenhet, till Farbror Frippe alltså, och frågade oblygt om jag kunde få komma in och titta i hans skafferi, helt bombsäker på att jag skulle få göra det eftersom min morbror trots allt var hans granne. Det var ju liksom mitt passerkort, tyckte jag. Martin lade huvudet på sned och svarade med sin allra mildaste norrlandsdialekt:
- Nää, det går int' lilla vän, då skulle ju alla de andra barnen bli avundsjuk.

Jag kommer ihåg min besvikelse då, men minns Martin Ljung med lite extra värme i dag, eftersom han lät mig fortsätta tro att det verkligen fanns ett skafferi med filmburkar.