Jennys blaj-blaj på största allvar

Inget

2011-02-15T20:02:00.001+01:00

Att inte leva

2011-01-09T15:43:00.003+01:00

Det här är inte mitt liv. Det är någon annans. Jag råkar bara befinna mig mitt i det.

Jag söker inte tröst

2011-01-09T15:04:00.018+01:00

Sitter vid min sjö i området där jag bor, insjön där jag badar om sommaren. Jag sitter där på en träbänk i min ensamhet i den tysta skogsgläntan framför den nu istäckta sjön och tycker synd om mig själv. Så där ohjälpligt patetiskt som man kan göra ibland, med tårar som kyler mina kinder. Det är nästan som på film. Men snälla tyck inte synd om mig för det, tyck absolut inte synd om mig. Det räcker att jag själv gör det och det är knappt att jag står ut med den känslan.

Ingen mening alls

2011-01-09T14:59:00.009+01:00

Alla människor fyller en funktion, en mening. Jag kan bara inte komma på vad min är. För inte kan det väl vara den att jag ska jobba måndag till fredag 9 till 5 fram till pensionen och för evigt leva ensam i mitt hus? Det ser jag ingen som helst mening med. Ingen alls.

På kemtvätt

2010-12-31T14:39:00.006+01:00

Strax innan jul lämnade jag in min hjärna på kemtvätt. Vad jag inte visste var att tvätteriet skulle hålla stängt hela julen.
Ack, ack... Jag ber att få återkomma så fort kemtvätten har öppnat igen, med rentvättad och nypressad hjärna.

Gott Nytt År!

Den maktfullkomliga gubben

2010-12-26T23:58:00.035+01:00

-Ska inte du gå hem snart innan jag förvandlas till fula gubben, viskade en högt uppsatt politiker i örat på en av sina medarbetare en sen kväll under politikerveckan i Almedalen på Gotland. Behöver jag ens säga att det var en äldre manlig politiker som viskade orden och att medarbetaren var en ung kvinna?

Jag förstår inte riktigt ... När fick politiker för sig att deras position innebär att de kan bete sig hur som helst? Du är folkvald din idiot! Du har din position för att du ska representera folket. Du innehar inte makt för maktens skull, du har den för att du ska utföra ett uppdrag - ett jobb. Vi, folket, betalar din lön för det. Kanske är det dags att börja förstå det! Beter du dig på det här sättet är det inte konstigt att det odlas politikerförakt.

Datorhaveri

2010-12-18T21:05:00.026+01:00

Vad gör man när datorns program strular? Stänger av den och sätter på igen? Nähä, det funkar inte alls. Klappar den lite mjukt på locket och ber om en ny chans? Nä, ödmjukhet funkar visst inte heller. Kastar den i väggen och hoppas att den ska fungera som vanligt? Men ilska går inte hem det heller.

Vi kan väl börja om från början lilla dator, snääälla!!

Men bedjande ord räcker inte till. Det enda som troligtvis kommer få datorn att fungera igen är att någon utifrån kommer och pysslar om den, en specialist som trycker på de rätta knapparna, någon som förstår hur den fungerar i grunden. Precis som i kärlek ...

Besvikna patienter?

2010-12-17T20:33:00.011+01:00

Uppenbarligen en väldigt impopulär sjukgymnast och naprapat.

Att bete sig som en man

2010-12-17T00:00:00.009+01:00

Han talar till mig som om att vi kom från olika världar. Som om att hans värld är en värld jag inte känner till.
Tänk om jag skulle vara lika förmäten och klappa på hans lilla huvud och berätta hur livet fungerar. Tänk om jag också skulle göra det, om så bara för en minut.

Bild: Google

Språkförbistring

2010-12-16T20:57:00.005+01:00

En pappa i samtal med sin tonårsdotter:

- Vi kan övningsköra i kväll om du vill?
- Det är lugnt.
- "Det är lugnt"? Vad ska det betyda?
- Att det är lugnt!

Ett samtal jag "överhörde" på bussen.

Alla är tydligen dumma i huvudet

2010-12-14T22:10:00.020+01:00

I väntan på bussen är vi några stycken som står inne i den vid busshållsplatsen närliggande matvaruaffären. Vi står där i entréhallen och värmer oss. Att det kommer och går människor som ska handla, eller har handlat, så att dörrarna automatiskt öppnas och stängs så att kyla släpps in utifrån är inte konstigt.

Men under tiden vi står där hinner jag tänka både en och två gånger att "ungdomar är fan dumma i huvudet" eftersom de bevisligen inte kan stå stilla vilket gör att dörrarna öppnas och stängs och släpper in kalluft helt i onödan.

Men snart måste jag revidera min irritation till att bara gälla ungdomar eftersom även de vuxna börjar vanka runt i entréhallen. Ska jag behöva göra bort mig och ryta att alla ska stå stilla på sina platser så att vi slipper känna hur kylan strömmar in varje gång någon rör på sig? Eller ska jag med pedagogisk och vän röst säga att värmeaggregatet ovanför entrén får jobba extramycket varje gång dörren öppnas och att det är kostsamt för miljön?

Typiskt svensk som jag är gör jag naturligtvis ingetdera. Istället väljer jag att stå där, muttra och huttra, och tänka att ALLA är dumma i huvudet. Det kan jag ha, min fegis och mitt dumhuvud!

Beträffande snorhalka ...

2010-12-14T22:06:00.002+01:00

Är det någon som någonsin har halkat på snor?

Inget sagt om Julian Assange ...

2010-12-11T11:57:00.010+01:00

... men i detta debattinlägg om Wikileaks finns poänger som jag helt och hållet håller med om, framför allt som världsmedborgare:

"Vi har till slut fullbordat transformeringen från industri- till informationssamhälle. Internet står för ett fritt flöde av information. Internet står för öppenhet och transparens. Och även om det orsakar problem på sina håll när hemligheter röjs är det i grund och botten bra att medborgarna vet hur deras länder och storföretag styrs. För ett samhälle där sanningen utgör ett problem har problem."

Ur gårdagens Brännpunkt i SvD. Läs hela inlägget HÄR.

Somliga har mer råd än andra att vara insiktsfulla

2010-12-09T20:28:00.007+01:00

... hälsar hemmafrun Helena Seger, sambo med Zlatan, en av världens rikaste fotbollsspelare, vid intervjun iklädd en 10 000-kronors t-shirt.

Ett "voff" vore nog bättre

2010-12-05T23:28:00.002+01:00

Ser en kvinna försöka tala sin olydiga hund till rätta. Hon stramar åt kopplet och ryter ilsket:
- Du får INTE göra så! Hör du vad jag säger?

Hunden hör nog, tänker jag, men om han förstår är en annan femma. Voff!

Veckans bästa konversation

2010-12-05T00:04:00.000+01:00

Lasse Berghagen till Plura i TV-programmet "Så mycket bättre":
- Får jag kyssa dig på pannan?

Plura:
- Får jag klia dig på pungen?

De har rätt

2010-12-03T22:25:00.008+01:00

Plötsligt händer det, att man vinner summan man just har lagt ut.
Oh! Hurra!

En statusuppdatering

2010-12-03T20:28:00.007+01:00

"Jenny Lindgren isn't in a relationship and never has been."
I alla fall känns det så just nu.

Att vara en tråkmåns

2010-12-03T20:12:00.010+01:00

Jag är så ointressant att jag till och med har slutat lyssna på mina egna tankar.

Nattliga bestyr

2010-11-25T21:37:00.008+01:00

Jag pratar, skrattar och går i sömnen. Det har jag själv märkt några gånger då jag vaknat av att jag i sovande tillstånd försökt flytta på sängen (jo, faktiskt), lyft ner en gigantiskt stor spegel från väggen (dagens sanning) eller stått mitt på golvet oförstående om varför jag står just där. Jag har även fått det berättat för mig av före detta sambos som blivit underhållna av obegripliga mitt-i-natten-dialoger, ibland på annat språk, oftast på engelska eller franska och någon gång till och med skällandes som en hund. Voff!
Tydligen applåderar jag också i sömnen eftersom jag härom natten väckte mig själv av att jag låg och klappade händer. Jag önskar dock att jag kunde komma ihåg vad det var jag tyckte var värt en spontanapplåd klockan halv fyra på morgonen.

Live på scen, Bodil Malmsten

2010-11-22T23:00:00.002+01:00

Jag kommer att vara där, sittandes på första parkett.

Oket med att se ut som någon som man inte är

2010-11-20T15:02:00.017+01:00

Får höra att jag ser gullig och snäll ut, även trevlig och mysig. Gör jag verkligen det? Det är ju det absolut sista jag vill. Jag vill ju vara spännande och intressant, gärna lite snygg också. Jag vill inte alls verka enkel och lättillgänglig.
Gullig och mysig!? BAH! Jag är väl för fan ingen hundvalp eller dansbandssångerska heller! Tänk vad skenet kan bedra, jag som nästan är helt nattsvart inuti.
Jag bor i fel land.

Att slippa tröstpriset

2010-11-16T23:34:00.001+01:00

Jag är sällan först, men inte heller sist.
Det är alltid en tröst.

Lite onödigt vetande

2010-11-15T22:22:00.025+01:00

Något att "apa efter"?

Hos kapucinaporna är det vanligt att man petar varandra i näsan eller ögonen när man vill testa sitt förhållande.

Kunskap är inte alls lätt att bära
I Thailand får barnen färre läxor för att deras skolväskor inte får vara för tunga. Ett lågstadiebarns väska får inte väga mer än 2 kilo.

Grymt, sa grisen!
År 1386 dömdes en gris i Frankrike för mord och avrättades genom hängning.

Stackars brevbärare ...

New York Times är världens största dagstidning. På söndagar väger tidningen i genomsnitt 6,5 kilo.

This is a mans world ... still!

Jaime Rascone arbetar med att testa VIP-eskorter vid en bordell i Chile för att säkerställa kvaliteten. Hans titel är Director of Quality Control och yrket har legat på listan över ett av världens tio bästa jobb.

Med en k-pist hängandes över axeln

2010-11-14T16:15:00.034+01:00

Ett ex hör av sig med ett mejl, en amerikan som bor i New York, ett ex sedan femton år tillbaka. Han är konstnär och reser världen runt med sina konstutställningar. Varje gång han är i Europa skickar han ett mejl och bjuder in till vernissage med lockropet: "I can pay for your ticket".
Låter kanske smickrande, att han fortsätter höra av sig efter så många år, men det enda han lyckas med är att irritera mig.

I de senaste mejlen har han till exempel tjajat om att jag ska skicka ett foto av mig själv. Han vill veta hur jag ser ut i dag, trots att det bara är sex år sedan vi senast sågs. Trotsigt har jag skickat bilder på apor, traktorer, figuriner från mitt hem eller på mina träskor. Allt utom bilder av mig själv.
Till slut ger jag ändå efter för hans önskan, skickar ett foto taget i oktober i år. Det är höstkänsla i bilden. Jag står vänd i profil och blickar ut över vattnet. Det är inget märkvärdigt foto, rätt neutralt egentligen. Till svar får jag:
"Well, well a photo of you. I know you thought I was asking for some dirty pics of you and well this is what I get ..."

Jag blir helt rasande och skickar ett ilsket svar:
"Why the hell would I think you were asking for dirty pics and why would I have any? And if I did, why on earth would I send them to you? Are you perhaps just a walking genital in human form?"

Så nu går jag med en laddad k-pist hängandes över axeln. Jag är så jävla trött på att det enda män tänker på är sex. Så till nästa perverterade man som kommer i min väg: RA-TA-TA-TA-TA-TA-TA-TA-TA!!

Du hittar mig i skogen, under löven.

2010-11-14T14:12:00.014+01:00

Vi står på trottoaren, summerar våra liv för varandra. Tio år har hunnit passera sedan sist, minst. Han berättar om sin yrkesomskolning, att han är skild i dag. Jag om mitt liv, jobbet och att jag bor i ett hus på landet, nästan mitt i skogen. Lite skämtsamt säger jag:

- Jag är en kantarell numera.

Han svarar:
- En kantarell kan vara svår att hitta, men för den som har tur att göra det betyder det glädje.

Att tjäna sitt levebröd

2010-11-13T16:15:00.001+01:00

"When you come dow to thai land i am fine sexsy lady for you i hope you like and happy."

En hoppfull yngling

2010-11-13T15:52:00.011+01:00

Tränger mig fram till bardisken genom folkmassan. En yngling böjer sig fram, väser i mitt öra:
- MILF ...
Jag vänder mig mot hans ungdomliga hoppfulla ansikte och svarar:
- Jag har inga barn.

MILF = Mothers I Like to Fuck.

Det underlättar

2010-11-13T13:17:00.006+01:00

Att vara en främling i det offentliga rummet, bland andra främlingar, är lättare om man har en självklar plats i det privata rummet.

Ofrivillig kroppskontakt

2010-11-09T19:40:00.005+01:00

Fuktiga ytterkläder, rinnande mascara, osnutna näsor, frän parfymdoft, tvivelaktiga kroppsodörer, oklämda pormaskar, buskigt öronhår, rödblommig ungdomsacne, fyllda matkassar, kollektiv tystnad ...
Det var trångt på tunnelbanan hem i kväll.

Insikt och vändpunkt

2010-11-08T19:18:00.014+01:00

Utan hjälp av religioner, Gurus, mia törnblomskor, spåkulor, tarotkort, självhjälpsböcker eller astrologi har jag i dagarna kommit fram till att jag har två val från och med nu:

1. Att tröttsamt gnälla över att jag saknar kärlek i livet.
2. Att fokusera på det jag HAR.

Och tittar jag på det jag har så ser jag massor av bra saker omkring mig, även kärlek. Så det är nästan oförskämt att ömka och beklaga mig när jag har det så bra. Dessutom, vad är det som säger att kärleken ifrån EN endaste person skulle göra mig lyckligare? Och lycka, det är ju ett nästan utopiskt tillstånd. Att vara tillfreds däremot, det känns lagom kravfyllt.
Så liksom Kungen vänder jag blad och går vidare. Reser dock inte till Kina, utan stannar på hemmaplan och håller mig anträffbar, om och utifall det skulle finnas frågor ...

R-e-s-p-e-c-t

2010-11-04T12:41:00.005+01:00

Jag vill inte att du ska kyssa marken jag går på.

Det räcker långt om du respekterar den.

En organisms enahanda livscykel

2010-11-03T17:31:00.010+01:00

Nä om man skulle ta och sitta kvar på jobbet några timmar så att man slipper åka hem till ett tomt hus och låtsas som att man är nöjd med allt som livet ger, sminka av sig, gå till sängs, sova, vakna, stiga upp, sminka sig, åka till jobbet, jobba, för att på eftermiddagen undra om man ska sitta kvar på jobbet några timmar så att man slipper åka hem till ett tomt hus och låtsas som att man är nöjd med allt som livet ger ...

I mitt villaområde är jag tydligen al-Qaida

2010-11-03T13:33:00.021+01:00

"Den sociala strukturen i villaförorten är densamma som på skolgården eller arbetsplatsen. Och hur gärna man än vill kan man inte ställa sig utanför", säger författaren Petter Lidbeck om sin satiriska bok "Vi i Villa" som han skrev under pseudonymen Hans Koppel.

Och han har så rätt. I mitt villaområde hälsar kvinnorna sällan, aldrig eller motvilligt på mig, kvinnorna med barnvagn och ring på fingret, två försäkrande trygghetssymboler. Ofta kostsamma, såväl för plånboken som för själen.

Jag är singel och ensamboende, ett hot mot normen, mot den i bomull inlindade villaidyllen. Jag tros vara en tickande bomb redo att slå ner var som helst för att orsaka massiv förstörelse.

Som om jag inte hade annat att tänka på ...

Bild: Google

Att säga för mycket

2010-11-02T00:02:00.005+01:00

Att i stundens hetta
blotta för mycket
är att opassande säga
att min åtrå för dig
redan har väckts.

Det gråa fettet

2010-10-29T23:23:00.017+02:00

Hans gråa fett ... Det är det gråa fettet jag vill åt. Jag vill flytta in där och botanisera bland alla tankar. Bland de nyss tänkta och de sedan länge uttjatade.

Hans bibliotek ... Fullt av dammiga antikviteter och på samma gång fräscht uppdaterat. Snyggt katalogiserat, från A till Ö.

Men jag saknar lånekort och det sista har redan delats ut. Jag kom försent.

I en vemodig känsla med ett stukat pekfinger

2010-10-29T23:22:00.001+02:00

I'll be back!

2010-10-27T22:04:00.020+02:00

Jag är tom på ord, samtidigt fullproppad. Skriver långa och korta artiklar. Ibland intressanta, oftast trista.

Uttrycker mig med genomtänkta ordharanger i mejldialoger, allt för att väcka känslor.

Fingerpekar kärnfulla sms i mobilen och Facebookuppdaterar för att göra mig själv intressantare än vad jag egentligen är.

Utvecklar noveller med hopp om det perfekta avslutet.

Gör minnesanteckningar för att minnas, allt för att genast glömma vad det var jag skulle komma ihåg.

Skriver överallt utom på bloggen, men ...

"I'll be back", som Arnold Schwarzenegger sa i Terminator 1, 2, 3 och 4, samt under sin sista politiska kampanj för att sedan bli vald till guvernör i Kalifornien.

Och om österrikaren Schwarzenegger kan bli guvernör i USA borde jag kunna hitta tillbaka till bloggen igen.

Actually ...

2010-10-24T20:39:00.004+02:00

Så typiskt franskt. Så väldigt kul!

(På hissen, lapp, på hotellet i Paris, actually ...)

Dejt med en oförglömlig kärlek

2010-10-20T22:23:00.013+02:00

Paris är som en älskare jag aldrig riktigt kommit över. En älskare som alltid finns där med öppen varm famn väntandes på att jag ska återvända, alltid lika välkomnande och öppen för nya intryck. Hur kan man någonsin glömma en sådan kärlek?

I morgon ses vi på nytt, Paris mon amour!

Bild: Google

Att hitta sin plats

2010-10-18T13:57:00.017+02:00

Jag längtar efter det självklara sammanhanget. Ett sammanhang där tid och rum upphör att existera. Men att det är något ouppnåeligt jag längtar efter vet jag, eftersom varken tid eller rum kommer att upphöra. Inte så länge jag lever i alla fall.

Den perfekta mannen

2010-10-14T23:39:00.019+02:00

I februari skrev jag på bloggen om vad JAG anser vara idealmannen (du kan läsa inlägget HÄR). Med tiden har jag hunnit fila lite mer på egenskaperna, på vad jag tycker utgör den perfekta mannen. Han har fått några fler egenskaper, såsom det alltid blir med tid för eftertanke.
Så här ser idealmannen ut i dag, åtta månader senare, enligt mitt tycke alltså.
Börjar med det mest oviktiga, men det första man trots allt lägger märke till:

THE LOOK

Skådespelaren Benicio del Toro. En sexigare man kan jag inte tänka mig.

HJÄRNA OCH MANÉR

Diplomaten Jan Eliasson. Spännande samtal som aldrig tar slut.

INNERLIG OCH HANDLINGSKRAFTIG

John Corbett, eller snarare seriekaraktären Aidan Shaw från TV-serien "Sex And The City".

HUMOR

Komikern Ricky Gervais. Har alltid gillat den engelska torra, men samtidigt grova, humorn.

RÖSTEN

Musikern Chet Baker. Melodiös stämma. Så underbar att lyssna till.

Ouppnåelig kombination? Antagligen, men drömma får man göra. Även om just den här kombinationen troligen inte finns att hitta.

Hur skulle din kombination av den perfekta mannen se ut, om du fick drömma fritt alltså?

Bilder: Google

Ett uppslag till en chick lit kanske?

2010-10-13T20:23:00.014+02:00

Om jag skulle skriva en chick lit-roman så har jag ett perfekt upplägg för det nu, jag som inte ens läser chick lits. Men jag tror mig stå mitt-i-mellan två kapitel, där en mörk period nyss passerat, på väg att vända blad och läsa om en förhoppningsvis ljusare i nästa. Det här är passagen efter att "svinet" fått svina klart, deppigheten långsamt börjat avta och livet sakta börjat återgå till det normala. Nu väntar det där avgörande kapitlet då en omvälvande händelse måste inträffa för att läsaren nyfiket ska vilja läsa vidare.

Men eftersom jag inte är någon chick lit-författare kan jag inte skriva någon sån roman, jag står bara mitt i den - i tanken alltså - närmare bestämt på sidan 286 av totalt 365 sidor. Men om jag hade haft ord och om jag vore författare hade intrigen sett ut ungefär så här:

Huvudkaraktären, en kvinna i trettio års ålder, närmare 40 än 30, har precis blivit dumpad efter ett halvårslångt förhållande. En relation som gått på sparlåga, men som den välvilligt inställda person hon är, ändå hoppats på. Mannen som har dumpat henne är omkring 40-plus och arbetar inom finansvärlden. Kanske bor han i finförorten Bromma, kör BMW och väljer sitt umgänge med omsorg: ”Att ha rätt vänner och bo på rätt adress är en viktig statusmarkör”, menar han.

Under relationens gång blir han alltmer ifrågasättande, ger kritiska kommentarer om hennes klädstil, livsstil, parfym, tänder, till och med om hennes familjebakgrund. På klassikt manér gör han slut i samma veva som hans skilsmässa från hans tidigare fru blir klar.
Om man vill ha en bild kan man föreställa sig Hugh Grants karaktär ”Daniel Cleaver” i Bridget Jones-filmerna, dock utan alla kvinnoaffärer. Den här bokens Daniel Cleaver är alldeles för försiktig och räddhågsen för det.

Men dumpandet sker som en blixt från klarblå himmel och det dröjer inte mer än en dag eller så innan han börjar leta efter den perfekta idealkvinnan han tror sig själv om att finna, med rätt utseende, egenskaper och bakgrund. Allt det som den dumpade kvinnan i hans ögon inte har.

Samtidigt som relationen med ”finansmannen” fortskrider, om än långsamt, pågår en brevväxling mellan kvinnan och en betydligt yngre man. Låt oss säga att han är i 25-årsåldern. Det är den yngre mannen som söker kontakt. Han ser henne på ett tåg mellan Göteborg och Stockholm. Sittandes på platsen bakom hennes lyckas han klura ut mejladressen från det han läser på hennes laptop för att sedan skicka ett mejl. Det är början på en helt vänskaplig brevväxling som fortgår under sex månader med några korta pauser.
När relationen med finansmannen spricker träffas den unge mannen och kvinnan i verkliga livet för första gången. De har en trevlig kväll tillsammans, men åldersskillnaden känns som ett hinder. Trots detta fortsätter deras vänskap.

Parallellt med brevväxlingen med den yngre mannen, och relationen med finansmannen, pågår ytterligare en historia. Också det en mejldialog med en tredje man som inleds med några sporadiska mejl under våren. En mejldialog som tar fart och ökar lavinartat efter sommaren.
Den här mannen, låt oss säga att han är i samma ålder som kvinnan, träffar hon på en utbildning genom jobbet. Hon känner den starka dragningskraften, hans genuina intresse, att de har något gemensamt, men hon ignorerar det eftersom hon nyligen inlett relationen med finansmannen. Hon vill inte äventyra något i ett så tidigt stadium, hon vill ge finanskillen en chans, detta trots att hon känner sig ständigt granskad och därmed också tveksam.

Men den tredje mannen han bara Är. Helt okritisk, med nyfiken blick och ton. Naturlig och på samma gång extraordinär. En Man med stort M.
Magisk. Magnetisk. Manlig. Mjuk. Magnifik. En Mintpastill - så totalt uppfriskande!
Och deras mejlväxling ökar och ju mer de skriver till varandra desto öppnare blir samtalen, och snart kryper det fram att han under sommaren har träffat någon ...

Där befinner hon sig nu, bokens huvudperson, bannar sig själv för att hon inte lyssnade på signalerna hon kände i våras. Att hon inte gav sig hän det magen kände, huvudet tyckte och kroppen ville.
En tröst hon känner mitt i allt är vetskapen om att när finansmannen hittat det där ytligt perfekta han söker, när det glansiga omslagspappret på "paketet" har öppnats och rivits av, kommer där inte finnas mer än ett tomt skal. Det kommer bli hans straff och det är straff nog, tänker hon och konstaterar torrt: "Kaka söker maka".

En annan tröst är att han med stort M i sitt senaste mejl beskrivit sin nuvarande relation som ett syskonförhållande… En relation som också kanske kan beskrivas som ett förhållande på sparlåga.

I det kapitlet befinner sig just nu huvudrollsinnehavaren, ovetandes om framtiden. Men än är det 79 sidor kvar på den här boken. Vem vet hur det hela slutar? Inte jag i alla fall, eftersom jag inte är någon chick lit-författare.

Det är slut ...

2010-10-11T23:36:00.007+02:00

Orden har gjort slut med mig. Tankarna likaså.
Snälla, kom tillbaka! Jag känner mig så tom.

Omgiven av kärlek

2010-10-10T16:13:00.021+02:00

Ett skärgårdsparadis, där ett blödande men alltjämt bultande hjärta läker ihop av höstens alla dofter och färger. Där kärleken och värmen från omgivningen omsorgsfullt lindas likt ett bandage runt min själ.

Varken mer eller mindre

2010-10-08T18:47:00.001+02:00

Med ett bultande hjärta

2010-10-08T11:15:00.031+02:00

Att längta efter kärlek är tabu, nästan lika förbjudet som att begå brott. Känslan får absolut inte uttalas, knappt ens tänkas. Och för att nå den - kärleken - ska man helst inte ens vilja ha den. Den ska bara komma av sig själv, spontant när man minst anar. Gärna inspringandes i ett gathörn eller krockandes på en parkeringsplats för att ta fyr genom en konflikt eller i en blick av samförstånd.

Och det ska inte vara rätt i tiden. Man ska vara alldeles nöjd med sig själv, med sitt eget sällskap, så pass att man absolut inte behöver den. Man ska vara fulländat perfekt, vilja fäkta bort den likt en påträngande sommarfluga: "Kom inte här och stör med din surrande kärlek."

Och trots insikten om att själva längtan håller kärleken borta så trånar mitt bultande hjärta mer än någonsin för att vilja doneras till någon. Men vad kan jag göra åt det? Det är inte jag som styr mina känslor, det är känslorna som styr mig konstaterar jag maktlöst. Vad kan jag göra åt känslor som erupterar? Kan man kontrollera ett vulkanutbrott?

Älska dig själv och kärleken ska komma till dig kanske det står i någon bok, skriven av någon som lever i en relation, och lutandes mot den tryggheten självsäkert hävda denna vedervärdiga föreställning. Men visst kan jag älska mig själv, förälskas av mitt allra mest härliga jag. Lalla runt i mitt hus och säga uppmuntrande saker till mig själv, fråga hur jag haft det på jobbet och viska "God natt, jag älskar dig" innan jag somnar. Men det vore galenskap tycker jag.

Den som ändå vore upplyst, där lockelsen till det snärjande begäret inte längre finns. Eller hängiven till meditation för att njuta stillheten i det enkla livet. Men min rastlösa själ finner inte tillförsikt i vare sig gudar eller i lyckan att yttra ett hinduistiskt "Aum". Kanske straffar gudarna mig för detta, om man nu tror att gudar har makten att straffa.

Hur mycket mer tid ensam ska jag behöva uthärda innan mitt bultande hjärta förvandlas till sten? Och med detta sagt, alla dessa förbjudna känslor och tankar nu yttrade och nedpräntade, känslor som egentligen inte får uttalas, knappt ens tänkas, lär det dröja ytterligare "100 år av ensamhet", eftersom det är längtan i sig som håller kärleken på avstånd.

Orättvisa?

2010-10-07T23:22:00.006+02:00

Han står där med förväntansfull uppskattande blick, en blick som säger: "Åh, vad jag gillar dig!" I min blick vilar total likgiltighet, en blick som säger: "Jaha!". Om ens det.

Allt är precis som vanligt

2010-10-07T20:45:00.036+02:00

Det är oktober, det regnar. Studieuppgiften som ska lämnas in i morgon är alltjämt oskriven och bolåneräntan som jag planerade binda är fortfarande obunden, alldeles fri och oroväckande rörlig.

Den pirriga förväntan jag kände i början på veckan har avtagit, precis som jag förfarade. Mailet från Berlin uteblev och bussen hem var försenad. Det regnar som sagt.

En grupp extremister tros vara på väg till Europa. Hoppas deras buss också är sen, för min del får den linjen gärna vara helt inställd. Undrar just om de har paraplyer?

Jag reser inte till Århus i helgen, för konstutställningen som jag bjudits till. Inte på grund av rädsla för "sprängkåta" extremister, utan helt enkelt för att jag inte kan.

Dammtussarna visar sig oblygt i hörnen, men dammsugaren fortsätter gömma sig i garderoben. Årets nobelpristagare i litteratur känner jag inte till, vare sig till namn eller avdammade verk, nu fint uppställda till försäljning i bokhandeln från och med i morgon.

Kvinnan är fortfarande Det Andra Könet och jag känner mig irriterande rastlös.

Ja, allt är precis som vanligt!

Bob Dylan räknar till 100

2010-10-07T12:41:00.002+02:00

Att morgonkramas

2010-10-06T23:57:00.003+02:00

För exakt ett år sedan skrev jag på bloggen om "att morgonkramas", att jag tyckte det lät fint och mysigt. Så här, ett år senare, tycker jag fortfarande det.

Jag tycker, alltså finns jag!

2010-10-06T20:28:00.020+02:00

Kan inte riktigt bestämma mig för vad jag tycker om den relativt nya tidningen "YOUR life" (nr 2) som jag köpte härom dagen. Formatet är snyggt och layouten fräsch, men innehållsmässigt... Vet inte än som sagt, tycker namnet på tidningen känns lite pretto. Tidningen utlovar "mer djup och större drömmar" och det känns ju lovande, så länge drömmarna går att realisera.

Vad jag däremot vet, med allra största säkerhet, är att Liv Strömquist är en alldeles briljant seriealbumsförfattare. Hennes senaste alster "Prins Charles känsla" är såväl humoristiskt som intelligent. Den rekommenderar jag ALLA att läsa, framförallt män, om man vill få en intressant historielektion över kärlekens utveckling genom århundradena. Jag skrattar och förfäras om vartannat och känner mig oroväckande stagnerad i min egen kvinnoroll. Vem är jag och varför är jag som jag är? Tankar som väcks till liv genom Liv.

Strutsar och människor

2010-10-05T18:22:00.020+02:00

Strutsar stoppar inte huvudet i sanden. Det är en fabel enligt tidningen Illustrerad Vetenskap. Att det finns människor som stoppar huvudet i sanden är dock ingen fabel eftersom det baseras på fakta från någon som alldeles nyligen bevittnat detta fenomen. Men om detta står det inget i Illustrerad Vetenskap och när jag tänker efter så är ju det snarare ett artikeluppslag för tidningen "En Ding-Ding Värld".

Bild: Google

Självbild

2010-10-03T16:14:00.008+02:00

Han trodde att han var en grillad kyckling.

Hellre äkta smuts än förljugen renhet

2010-10-03T13:47:00.036+02:00

Söndag. Oduschad. Går runt i min egen smuts. Gårdagens smuts, lördagssmuts på en söndag. Hasar runt i mjukisbyxor med malhål på knäna, fleecetröja och gråvita sockor med katter på. Tränger in fötterna i blommiga träskor, köpta på ett lager i Uddevalla. Det är inte det minsta matchande. Inte alls sådär lantligt hippie chict som kvinnorna man ser på omslagen av glossiga magasin. Såna där kvinnor med långt självlockigt hår, iklädda dyrt slitna märkesjeans och stickad ylletröja, den äkta mannens tröja, en symbol som säger: jag är Någons, jag tillhör ett sammanhang sittande här på farstutrappan med ett diskret läppglansleende och en överdimensionerad tekopp från R.O.O.M. omringad av rosavita ljungbuskar i patinerade lerkrukor från Rosendals trädgård och våra tre ariska barn som dekorativa statussymboler iklädda höstfärgade Odd Molly-kläder, funderandes över vilka innerskor som ska bäras på middagen hos grannen nästa helg och om resan i jul ska innehålla sol eller snö, Thailand eller Verbier, lutandes mot min mans ben som står ledigt och avslappnat med fluffigt hår och klädsamma linjer runt ögonen, drömmandes om hobie cat-seglingen från i somras, längtandes efter en nybryggd nespresso och en vällagrad maltwhisky från Skottland med fyllig smak, lika fyllig som strippans pattar från porrklubbsbesöket på den senaste grabbresan till Palma.

Själv värmer jag mitt bryggkaffe i micron, koppen som stått framme sedan i morse. Det smakar beskt, men äkta.

It's true - life will smile for you

2010-10-03T12:06:00.011+02:00

Älskade, finaste, bästaste Salem. Ingen kan som du uttrycka känslan av tillförsikt som jag känner i dag. Inte ens jag själv. Tur att Du finns och gör det så bra åt mig.

När jag knackade på hemma hos Martin Ljung

2010-10-02T12:21:00.026+02:00

En fantastisk skådespelare har gått ur tiden - Martin Ljung. Jag minns honom allra mest från barnprogrammet "Farbror Frippes skafferi" från 70-talet. Det var mitt absoluta favoritprogram! Jag bara älskade när han botaniserade bland filmburkarna i sitt skafferi. De var ju så många och så fina! Och som liten flicka trodde jag på fullaste allvar att filmerna kom ur burkarna. Det var härliga tider det!
Min morbror bodde vid den här tiden granne med Martin Ljung i ett bostadshus på Östermalm i Stockholm, till och med på samma våningsplan. Och här såg jag min chans! Kavat ringde jag på dörren till Martins lägenhet, till Farbror Frippe alltså, och frågade oblygt om jag kunde få komma in och titta i hans skafferi, helt bombsäker på att jag skulle få göra det eftersom min morbror trots allt var hans granne. Det var ju liksom mitt passerkort, tyckte jag. Martin lade huvudet på sned och svarade med sin allra mildaste norrlandsdialekt:
- Nää, det går int' lilla vän, då skulle ju alla de andra barnen bli avundsjuk.

Jag kommer ihåg min besvikelse då, men minns Martin Ljung med lite extra värme i dag, eftersom han lät mig fortsätta tro att det verkligen fanns ett skafferi med filmburkar.

Ett axplock av kontaktannonser i DN

2010-09-30T20:38:00.014+02:00

"Jag är 53 år och skulle gärna vilja ha tag i en tjej, 45-50+, gärna lite mullig och snygg. Vi kan gå ut och ta varsin öl någon kväll. Jag kör lastbil."
Min kommentar: Ja lastbil är ju viktigt och att man tar "varsin" öl.

"Jag skulle vilja träffa någon tjej som kan sjunga och spela något instrument. Jag spelar elgitarr. Bor du på framsidan av Sverige med cowboystövlar, så hör av dig."
Min kommentar: Kvinnor i gympadojjor göra sig icke besvär. Även om du kan sjunga och spela instrument.

"Svensk kille söker en XXL-kvinna för att se vad det kan leda till."

Min kommentar: Ett förhållande av vikt kanske?

"Söker attraktiv kvinna, gärna med tajta jeans."
Min kommentar: Ja, för egenskaper är ju helt oviktiga när denimtyget skär in i grenen.

"Jag är en sportig förtidspensionär, 62 år, lugn, generös, omtänksam och kärleksfull. Gillar det mesta, att laga mat, resa m.m. Är mycket för jämställdheten, då får man mera tid över. Helst någon från Thailand."
Min kommenterar: "Mycket för jämställdheten", för då får "mannen" mer tid över. En ulv i fårakläder?

Finns mycket att välja på om man letar efter en man som kör lastbil och håller sig till sin egen öl, eller om man sjunger bra i ett par cowboystövlar, bär på några extrakilon (för vem vet vad det kan leda till), saknar personlighet men klär sig i tajta jeans eller är en Thailändska som kan tänka sig att sköta hemmet medan förtidspensionären är ute och reser.

Lite som man plägar göra

2010-09-30T11:39:00.011+02:00

Här står han på tå i lilarandiga strumpor, solbränd utan skjorta, hållandes en uppstoppad falk i handen. Lite som man plägar göra en torsdagseftermiddag när livet känns tråkigt.

Tid för eftertanke

2010-09-29T21:17:00.007+02:00

"Döden är både längre och säkrare än livet", skriver Carina på sin blogg. Ett trösterikt, men också sorgligt konstaterande, det vill säga om man tror att döden är det slutgiltiga målet på resan. Därom tvista de lärde, och så även jag. Helt och hållet okunnigt, osentimentalt och utan dödslängtan bör väl tilläggas.

En konstig staty

2010-09-28T14:32:00.008+02:00

Den här statyn står i en park i Oslo. Jag har väldigt svårt att tolka vad konstnären vill ha sagt med den. Kan det vara ett uttryck för en småbarnspappa på gränsen till nervsammmanbrott?

Kungen röker!

2010-09-27T23:11:00.005+02:00

Eftersom jag för tillfället är på gott humör passar jag på att lägga ut ett roligt klipp på kungen.

Att göra det man måste är att göra det man vill

2010-09-27T21:52:00.021+02:00

Det blev många Burt Bacharach-låtar när vi repade med jazztrion i kväll. Jag var egentligen inte alls på humör för att sjunga, men... Det är när man inte känner sig det minsta upplagd som man verkligen ska utsätta sig för sånt som känns motigt.
För trots kylan och höstmörkret kände jag mig nöjd och glad när jag lite senare promenerade hemåt sjungandes:

"What do you get when you fall in love?
You only get lies and pain and sorrow,
So for at least, untill tomorrow,
I'll never fall in love again
I'll never fall in love again"

Slängd på tippen

2010-09-26T19:03:00.007+02:00

Urdrucken

Skrotad

Tömd

Bortkastad

Punkterad

Övergiven

Jo, det är visst skönt att vara ensam!

2010-09-26T14:37:00.023+02:00

Är det okej om jag drar täcket över huvudet och vaknar någon annan dag istället? Någon dag i framtiden, när en liten röst väcker mig, viskandes i mitt öra: "Mamma, vakna! Pappa har gjort frukost."

Jag förstår naturligtvis att helgmorgnar för de flesta familjer inte ser ut så här. I verkliga livet går väckningen säkert till så här istället:

Jämfotahopp i sängen, precis bredvid kudden så att det yrvakna huvudet studsar upp och ner, en gäll röst som skriker: "Mamma, mamma! VAAAKNA!! Pappa står i köket i skitiga kalsonger med begynnande 'man boobs' och bränner vid äggröran. Brödet är mögligt och osten är slut, hunden har bajsat på golvet, räntan har stigit, torktumlaren har pajat, farmor tycker inte om dig, du har hängbröst och celluliter. Din älskare har träffat en annan och pappa har fått flatlöss av grannfrun."

Om jag tänker så blir det lite lättare att uthärda den här söndagen, ensam.

Att vaska efter guld

2010-09-26T13:03:00.028+02:00

På håll glimmade det. I min enfald trodde jag att det kanske var guld.
Det var det inte, det var en villfarelse. För ju närmre jag kom den glittriga ytan insåg jag att det bara var reflektioner av en solstråle som försvann i skuggan av närhet.

Att vaska efter guld kräver tålamod, att man är pedantisk och inte ger upp hoppet, även om det går trögt. Man behöver också en rejäl spade för att kunna gräva djupt i grusbankarna. Att bara skrapa upp lite sand med vaskpannan ger sällan något resultat, enligt de riktiga proffsen.

Men så här efter 37 års vaskande, utan minsta spår av guld, börjar jag känna att det kanske är dags att ge upp. Jag orkar inte med fler villfarelser, där guldet bara visar sig vara ännu en ytlig solstråle som, när jag närmar mig, försvinner i skuggan.

Bilden har jag lånat härifrån.

Lögn och sanning

2010-09-25T18:13:00.012+02:00

Jag funderar på om det lurar en lögn i sanningen eller en sanning i lögnen. Och så funderar jag över vilket av alternativen jag föredrar.

Vid vägs ände

2010-09-25T12:19:00.022+02:00

Under den långsamma promenaden nådde de slutligen fram till vägs ände.

- Hej då, vi kanske hörs, sa han.
- Tack för sällskapet, det var fint, svarade hon.

Spyfärdig

2010-09-24T14:03:00.010+02:00

"Jag är spyfärdig på all individualism. Och på mig själv."

Det kunde ha varit mitt citat, men det är det inte. Det är Lasse Bengtssons, som slutar på TV4 och lämnar Sverige för att bli informationssamordnare åt Svenska Afghanistankommittén.

Snälla Lasse, ta mig med! Jag spyr också.

OBS! Ett tillägg. Efter att jag publicerat detta inlägg läser jag på Bodil Malmstens blogg att tack vare Lasse Bengtsson har Bodil skaffat autogiro till Svenska Afghanistankommittén.

Bodil och Lasse, alltid ett steg före.

Bild: Expressen/Scanpix.

Min jämställda morfar

2010-09-23T22:32:00.024+02:00

På bloggen Eva Swedenmarks värld läser jag om kärleken till prylar och minnen som de väcker. Eva skriver fint om en porslinsfigur som väcker barndomsminnen och frågar om det finns fler, liksom hon, som har prylar i hemmet som väcker minnen. Jag lämnar en kommentar, berättar om en liten burk som jag har stående i köket, fylld med tepåsar, en burk som min morfar brukade ha pepparkakor i, hans favoritkaka. Han tog en pepparkaka till kaffet varje dag.

Och så börjar jag tänka på morfar, Knut som han hette, även kallad "Knutte". En rättskaffens man och, för sin tid, en jämställd man. När det skulle städas i hemmet var det han som stod på gården och piskade mattor till grannfruarnas stora förvåning. Storväxt var han inte. Snarare kort-i-rocken, liten och spenslig, men ändå muskulös.

Men inte brydde han sig om grannarnas tissel och tassel, om att den där Märta, hans fru, tillika min mormor, "hon måste då vara ett dominant fruntimmer." Nä, han tog ansvar han! Delade lika på hushållsgöromålen i hemmet. Skvallret bekom honom inte.

Jag tycker det är fantastiskt! Vi talar ändå om en tid för nästan sjuttio år sedan då jämställdhetsfrågor inte ens fanns på agendan. Vare sig i politiken eller i hemmet. Att det var han som stod för det mesta av matlagningen i hushållet, för att min mormor inte tyckte att det var särskilt roligt att laga mat, gör honom till än mer av en ikon för jämställdhet.

Fina lilla morfar, du var så före din tid att du inte ens fick njuta frukterna av det i dag. Men jag hyllar dig - i hjärtat - och minns dig!

Avstämning

2010-09-20T20:46:00.003+02:00

Hon sa:

- Jag är den jag är, take it or leave it!

Han svarade:

- Jag måste bara stämma av med min ex-fru först.

Kärlek i ett köpcenter

2010-09-18T20:31:00.014+02:00

Utanför blomsteraffären:
En äldre man kommer ut med en stor blomsterbukett i handen. Kanske är det försoningsblommor, kanske är det ett spontanköp till den han älskar. Av hans nöjda ansiktsuttryck att döma väljer jag att tro det sista.

I matvaruaffären:

En pappa står vid tidningshyllan. Han säger till sin otåliga lilla son: "Jag ska bara välja en tidning som mamma tycker om."

På parkeringsplatsen:
En yngre man skyndar sig för att öppna bildörren till sin höggravida flickvän. Han väntar tålmodigt tills hon kommit till rätta i passagerarsätet innan han försiktigt stänger bildörren om henne.

Det är en helt vanlig lördag i köpcentret och jag ser tre olika män som vårdar sina förhållanden. Än finns det hopp om kärleken!

Sista skriket!

2010-09-18T19:40:00.013+02:00

"Man har så kul som man gör sig, man får så kul som man ser ut", tänkte nog drottning Beatrix av Holland inför en i raden av invigningar som hon deltog i under veckan.

Philip Glass kan förklara

2010-09-18T16:12:00.007+02:00

Att förklara känslan av vemod som förföljer mig denna regniga septemberdag gör Philip Glass mycket bättre.

Sånt jag egentligen inte pratar om

2010-09-17T21:58:00.007+02:00

Rosa barngummistövlar, kvarglömda på trappan utanför Trafikverkets kontor, väcker en längtan inom mig. En längtan jag sällan pratar om, men tänker på, ofta.

Med utsträckta armar

2010-09-17T06:13:00.013+02:00

Väcks i mörker av mörka drömmar. Blir inte av med tankarna så jag väljer att stiga upp och se det som en möjlighet för en morgontrött att se morgonljuset gry över bergskullen där jag bor.
I dag tar jag skärgårdsbåten in till stan för att ge livet en bra start på dagen. Jag skulle gärna luta mig mot båtens reling med utsträckta armar och ropa: GOD MORGON VÄRLDEN! Om det inte vore för att jag var så trött... och vanlig.

Bakom ett motiv

2010-09-16T22:14:00.010+02:00

Ett snävt beskuret motiv säger inget om det som egentligen lurar
i bakgrunden. Vare sig det gäller politik, pengar eller kärlek.

Min dumma idiot!

2010-09-15T23:15:00.017+02:00

För en tid sedan bad jag om otiden (läs själva här hur urbota dum i huvudet jag är). Och otiden kom, otiden såg och otiden segrade.

Jag vill därför varna andra att vara försiktiga med vad ni önskar er, trots att jag egentligen inte har tid eftersom jag befinner mig mitt i epi-centrum av otiden.

Var slutar regnbågen?

2010-09-13T23:19:00.008+02:00

Finns det en skatt vid regnbågens slut? Jag betalar gärna den skatten nu så att alla får ett värdigt slut.

Två kärlekstörstande själar

2010-09-12T19:46:00.005+02:00

På min cykeltur genom skogen träffade jag denna filur. Han lät sig bli klappad länge länge och mitt hjärta slog hoppsa-slag över den fina kontakt vi fick. Men så har jag ju alltid haft en förkärlek till fårskallar.

The long and winding road

2010-09-12T19:36:00.001+02:00

Just i dag är jag stark

2010-09-12T00:37:00.014+02:00

I ett grannhus lite längre bort hör jag hur det festas, tjoas och tjimmas. Just nu, klockan 00:37, spelas och sjungs det till låten "Just i dag är jag stark" av Kenta Gustafsson, ni vet han från Stefan Jarls "Modstriologin". Undrar just om grannarna kommer sjunga den med lika stor övertygelse i morgon?

"Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag förs framåt av kraftiga vindar
Just idag är jag stark
Just idag mår jag bra
Jag har tron på mig själv på min sida"

En fjärils håglöshet

2010-09-11T23:38:00.004+02:00

Jag kliver av bussen. Där sitter hon, den lilla fjärilen.
Trasig och trött, tärd efter sommarens sviter.
Jag närmar mig, men hon rör sig inte. Flyr inte i panik
som hon skulle ha gjort för några månader sedan.

Försiktigt petar jag på henne. Hon öppnar upp
och visar sitt vackra inre, bara för att sakta stänga sig igen.
Lilla fjäril, din håglöshet oroar mig.

Jag läser böcker i alla rum

2010-09-11T20:24:00.006+02:00

I sovrummet ...

... "Lila Hibiskus" av Chimamanda Ngozi Adichie.

I vardagsrummet ...

... "Mera kackel", en bok av flera kvinnliga skribenter, bland annat med ett fint kåseri av min bloggvän Eva Bergsten Sundberg.

I köket ...

... kokboken "Kärlek och käk", skriven av min vän Eva Swedenmark och Annica Wennström. Fantastiska bilder och inspirerande recept, vad sägs till exempel om en "Lustfylld lingongryta"?

I arbetsrummet ...

... skummar jag i "Putting the Public back in Public Relations". Skummar alltså ...

På toaletten ...

... fnissar jag åt "Prins Charles känsla". Ett roligt, men samtidigt allvarligt seriealbum av Liv Strömquist som söker svar på vad kärlek är.

I offentliga rummet ...

... gråter jag öppet till "Skynda att älska" av Alex Schulman.

Det påstås ...

2010-09-05T23:45:00.001+02:00

... att attraktionen man känner till sin själsfrände överträffar allt man tidigare upplevt. Utseende, sexualitet, klass och bakgrund – allt detta förlorar sin betydelse eftersom attraktionen till själsfränden är djupare och mer meningsfylld.

Ur boken ”Själsfränder” av författaren Rita Rogers.

En dansös på min vägg

2010-09-03T23:05:00.023+02:00

Jag beställde en tavla på en dansös av min bloggvän Eva, Granne med potatisodlaren, tillika konstnär, som bor norrut, långt ifrån staden där jag själv bor. En tavla som jag länge gått och suktat efter. Och i dag låg paketet med tavlan, väntandes på mig, i min brevlåda.

Jag har redan hittat en plats för henne, den vackra dansösen i emalj. En plats i mitt hem som jag passerar ofta.

Och visst är hon fin! Hon passar alldeles perfekt hemma hos mig.

En viktig diskussion

2010-09-02T23:19:00.004+02:00

Jag följer en diskussionstråd på Facebook efter att en vän har skrivit en statusuppdatering som öppnat upp för en debatt om demokrati. Han ställer frågan:

"Hur ska man rösta om man varken vill ha (kd) eller (v) med på köpet? Tänk om man kunde stryka koalitionspartners på valsedeln, det skulle kännas mer demokratiskt."

Jag tycker frågan är relevant och det gör uppenbarligen många andra också eftersom det blir en riktig diskussion och inte bara "tummen-upp-reaktioner":

Kommenterar 1: Är i precis samma sits, och jag skulle ju gärna vilja bli av med Björklund också. Jag gillar inte blockpolitik! Och kunde man inte få para ihop dem fritt? Maria Wetterstrand & Anders Borg, det skulle vara min favorit-kombo!
Kommenterar 2: Det handlar om att aktivt motverka dumma idéer som "blockpolitik" såväl i inrikes- som utrikespolitiken.
Kommenterar 3: Håller helt med! Jag skulle också rösta på ett sånt parti. Nu blir det ett "på-köpet-val" och det kan verkligen inte anses fullständigt demokratiskt. Känns mycket märkligt, ju mer man tänker på det.
Kommenterar 4: Mesallianser tillåtes icke, tyvärr. Men de där brunskjortorna kan ju förstås ställa till hela upplägget...
Kommenterar 5: Håller fullständigt med! Hur ska vi väcka opinion kring det här? En väldigt viktig fråga!! Rent av ett hån mot demokratin.
Kommenterar 6: Allt som bekämpar kommunister måste väl ändå vara ok?
Kommenterar 7: Allt som bekämpar frireligiösa måste väl ändå vara ok?
Kommenterar 8: Ja, hur väcker man fruktbar opinion kring konstitutionella frågor? Känns som att det kan ta lite tid att nå en ändring... Så kanske XX (kommentar 2) förslag är den mest pragmatiska lösningen på kort sikt. Men detta val blir nog ett "på-köpet-val" - vare sig vi vill eller inte.
Kommenterar 9: Det här är kanske den viktigaste diskussionen som har förts hittills inför höstens val. Den säger rätt mycket om demokratin, eller icke-demokratin om man så vill.
Kommenterar 10: Demokrati. Vilket skevt begrepp det är. Rösta! ... och lyssna sedan på "chefen" som i bästa fall lyssnar av tidens tand - om han/hon vill vara kvar en mandatperiod till.

Jag håller inte med i alla kommentarer, men tycker att diskussionen är intressant. Det blir inte bara en debatt som rör demokrati och det kommande valet, utan även en konstitutionell fråga. I och med blockpolitiken har våra valmöjligheter som röstberättigade begränsats. Man får lite för mycket politik på köpet än vad man kanske vill ha - och med det inget sagt om de partier som nämns i min väns FB-status. Men det väcker en och annan tanke som får mig att fundera över om vi någonsin kommer att kunna rösta på ETT parti igen utan att behöva få andra partier på köpet? Eller kommer det alltid vara blockpolitik vi går till val till framöver?

En huvudkliare

2010-09-02T21:16:00.010+02:00

Jag brukar inte göra reklam för prylar här på bloggen, men nu känner jag mig nödd och tvungen att dela med mig av en njutning som jag önskar att alla ska få uppleva: En huvudkliare.
Huvudkliaren stimulerar endorfinproduktionen i kroppen och kan hjälpa mot huvudvärk och stress. Och är det något jag behöver just nu så är det något som motverkar stress. Jag rös av välbehag i hela kroppen när jag provade den. Det bästa av allt är att det till och med känns härligt när man gör det på sig själv. Man behöver alltså inte alltid vara två. Bara en sån sak!

Den blå generationen

2010-08-31T21:04:00.011+02:00

The next generation of Blue Man Group.

Inget för den som har arachnofobi

2010-08-31T20:54:00.007+02:00

Imse vimse spindel ...

... fångad i en burk.

En undran

2010-08-30T21:54:00.003+02:00

Föräldrar som pussas.
Hur vanligt är det
för barnen att se?

Vilket varumärke är Du?

2010-08-25T21:55:00.035+02:00

Läser i pappersupplagan av Dagens Media att Zlatan Ibrahimovic beställt en varumärkesstudie över sig själv. Nu tror jag inte att Zlatan själv har suttit hemma på sin kammare och undrat över vilken produkt som bäst skulle symbolisera honom, det tror jag att någon annan har tänkt ut. Någon som vill tjäna pengar åt honom - och sig själv.
Hur som helst har ett undersökningsföretag frågat 470 svenskar och av de givna alternativen fastnade minst hälften för sportdryck (54 %), solglasögon (53 %) och kalsonger (50 %). Längst ned på listan kom vin (4 %), huvudvärkstabletter (4 %) och snus (5 %). För den före detta fotbollsspelaren Tomas Brolin tror jag resultatet skulle bli det omvända. Inte för att jag vill vara elak, men jag tror det.

Att vi relaterar kända personer till olika varumärken är visserligen inget nytt. Men när Margaretha Krook och Ernst-Hugo Järegård gjorde reklam för margarinet Flora i slutet av 60-talet var det nog inget undersökningsföretag som fick till uppdrag att undersöka om just de var lämpade att marknadsföra produkten. Då gick man nog mest på magkänsla. Och det blev ju en succé!

Rubriken till artikeln om Zlatan i Dagens media lyder: "Zlatan är bäst - som sportdryck".
"ÄR" bäst? Vi är alltså det vi konsumerar enligt den ständigt undersökande och produktmedvetna marknaden. Lite nyfiket undrar jag vilken produkt jag själv är; vad som bäst skulle symbolisera mig? Kanske trädgårdsverktyg som krattor, gräsklippare och sekatörer? Möjligen skorstenar, fast det är ju inget jag konsumerar, jag råkar bara ha tre skorstenar på mitt hus.

Vilken produkt tror du bäst skulle symbolisera Dig - VAD är du? Och har du nån idé om vad som skulle passa mig, utöver trädgårdsverktyg och skorstenar?

Florabilden är lånad från www.unileverhistoria.se och bilden på Zlatan fanns på Google.

Vadå knollrig!?

2010-08-24T22:12:00.024+02:00

Lägger in en påminnelse i mobiltelefonens kalender. Som alltid när man börjar skriva ett ord ger mobilen förslag på det ord som det tror att man ska skriva. Ser man inte att det är fel ordförslag, ja då kan det bli väldigt knasigt. Min söta mamma till exempel, råkade ut för det när hon skulle skicka ett rart sms till mig när jag reste till Prag i juni:
"Hoppas du får kul i Prag", trodde hon att hon skrev. Men ordet kul utbyttes till ett mer ekivokt ord som slutade på K istället för L.

Min påminnelse som jag lägger in i mobilen blir inte riktigt så knasig, och jag lägger in den för att komma ihåg att jag har en klipptid på fredag. Men istället för klipptid blir ordet "knollrig".
Knollrig, tänker jag. Vad betyder det?

Tydligen har ordet med hår att göra, men att jag har tid hos frisören på fredag, för att jag behöver reda ut ett "krusigt" hår, som det står i SAOL på nätet att knollrig betyder, stämmer inte. Och även om tekniken i mobiltelefonerna ständigt utvecklas tror jag inte att de kan känna av vilken slags hårkvalitet man har, inte än i alla fall. För i så fall skulle den nog ha föreslagit "nött" eller "stripigt".

Är det inte lite märkligt att ett så gammeldags ord som knollrig finns i mobilens ordbok, men inte klipptid? För när ska man använda knollrig? I ett sms kanske?

"Hej! Hur är det? Hur har det gått med ditt knollriga hår? Hjälpte vaxet?"

Eller ...

"Hej vännen! Vad trevlig din nya kille var! Och vilket vackert knollrigt hår han hade."

Nä, några såna sms kommer jag troligtvis aldrig att skriva. Så jag tycker att ordet klipptid skulle vara mer användbart i mobilens ordbok. Eller är det kanske någon som använder ordet knollrig? Berätta i så fall gärna i vilket sammanhang.

Vardagslyx

2010-08-23T22:36:00.000+02:00

Fyra kilometers löprunda i skogen efter jobbet.

Som belöning ett dopp i den fortfarande ljumma insjön.
Sommaren är trots allt inte riktigt över än.

Att vänta på den "rätte"

2010-08-22T13:15:00.030+02:00

Jag läser boken "Skynda att älska" av Alex Schulman. En berättelse om Alex och hans far och deras kamp mot tiden. Men om den boken kommer jag inte att skriva nu. Inte heller om Alex Schulman, vars blogg jag i hemlighet läst det senaste året, och verkligen älskat. Boken "Skynda att älska", och fåneriet med att dölja att jag gillar Alex Schulman, kommer att få ett eget inlägg, men det blir nån annan gång.
Däremot vill jag skriva om ett stycke i boken som jag fastnar för, några rader om när Alex pappa har ett av omsorg far-och-son-samtal:

"Det är viktigt att man går varsamt fram. Man behöver inte ligga med första bästa tjej. Det är helt okej att det där tar lite tid. Det kommer du inte att ångra sen."

Det får mig att fundera på min egen sexualdebut, att jag väntade och väntade på den rätte, på att "bli av med oskulden" som man sa. Och att väntan på den rätte gjorde att jag blev den sista bland tjejkompisarna att förlora "den". Och hur det sedan visade sig att den rätte var den mest orätte. Och så funderar jag över psykologin bakom det där, på att jag tålmodigt väntade för att sedan välja - om nu kärlek är ett val - det största rötägget av de alla när det fanns så många killar som var bra, på riktigt. Och varför det tog så många år att släppa mina känslor för honom, han som "drog över" allt som kom i hans väg. Att det krävdes ett antal påtvingade förhållanden för att komma vidare, kärlekshistorier där självbedrägeri var temat som ledde till att jag tappade fotfästet över vad som var en äkta känsla och en falsk.

När rädslan för att känna på riktigt blir större, så att enbart förnuftet får styra, ja då har man tappat en bit av sitt sanna jag, då har man tappat sig själv. Det kan vilken amatörpsykolog som helst konstatera.

Skräckslaget, och lite nyfiket, tittar jag nu fram bakom det där tunga draperiet som jag gömt mig bakom. Ska jag våga ta ett kliv ut på scenen igen? Är jag mogen nog att se vad som är bra för mig? Är jag redo att fatta ett beslut baserat på äkta känslor? Och finns det en plats mellan känslan och förnuftet där jag kan få vila i att inte bli sårad eller att såra?

Smaksafari på bloggen

2010-08-21T22:37:00.044+02:00

Nu börjar jag med något nytt igen på bloggen under sidorubriken: "Senaste smaskiga!" Men det handlar inte om skvaller. Nej, nej, det handlar om mat!

Jag verkligen älskar mat, såväl som att själv tillaga den som att njuta av nya smakupplevelser på restaurang. Så det kommer att bli en blandning av opretentiöst egentillagade rätter (det vill säga om jag lyckas) med maträtter jag ätit på krogen, eller på middag hemma hos någon vän. Rutan ligger till höger, under "Veckans intryck", och den kommer innehålla alltifrån avancerade rätter till mer enkla - typ falukorv i ugn. Det handlar "rätt" och slätt om smakupplevelser. Kanske kan det ge nån inspiration ...
Fråga mig gärna efter recept om det är någon maträtt du blir sugen på. Jag kan förstås bara ge recept på det jag själv har tillagat. Jag vill också tillägga att jag varken är machosäker i köket som Per Morberg, knäckkäck som kock-Tina, matsensuell som Nigella eller receptcool som Jamie Oliver. Jag är bara en helt vanlig matglad amatör.

Först ut att få en "smakutmärkelse" är en krämig blomkålssoppa med sidfläsk och rostade pinjenötter som jag åt till förrätt på restaurangen "På Hörnet" på Magasinsgatan i Göteborg. Den var ljuvligt god! Den kan jag förstås inte ge receptet på, men här är en länk som visar vägen till en "smarrig" blomkålssoppa. Bon appétit!

Saliga äro de enfaldiga

2010-08-19T21:51:00.006+02:00

Likt en lämmel

2010-08-19T21:19:00.003+02:00

Rusningstrafik i gången under T-Centralen. De närmaste elva månaderna kommer jag att gå här minst två gånger om dagen, fem dagar i veckan. Ack, ack, livet som är så kort ...

Vemodet slog sig ner vid mitt köksbord

2010-08-17T22:46:00.015+02:00

Det är mörkt ute nu. Genom det öppna köksfönstret hör jag hur löven rasslar i träden utanför. I en vindpust känner jag hur vemodet slår sig ner vid mitt köksbord. Det stirrar mig rakt i ansiktet.
- Är det verkligen sant att sommaren är över, frågar jag.
Vemodet nickar tyst.
- MEN JAG VILL INTE, ropar jag!
Vemodet sitter helt stilla och fortsätter stirra.

Och vemodet följer mig när jag tänder den lilla lampan i hallfönstret, när jag diskar upp efter kvällens middag, när jag gör en kopp te, när jag skriver på bloggen - till och med när jag går på toaletten. Hur jag än gör så följer det mig och jag inser med sorg att vemodet har kommit för att stanna.

Nu packar vi ihop

2010-08-16T19:13:00.004+02:00

Stockholm packas ihop och förbereder sig för höst.

Hej då alla turister! Ciao! Auf Wiedersehen! Au revoir!